Skrivardimman

Tillbaks där jag hör hemma, men inte mer

Ja, jag är tillbaka. Och jag tänker inte skriva om hur fantastiskt och äckligt bra det var i Portugal. För det tar hela dagen, möjligtvis lite mindre. Låt oss bara säga att det var mitt livsupplevelse och jag vet redan att jag kommer att återvända i sinom tid. Mycket men samtidigt har ingenting hänt. Inte ett jävla skit. Jag har börjat skriva på ett manus som jag vill skicka till massa förlag och bli känd, men det kommer väl aldrig hända. Att repa med mitt band igen (efter att träffa vänner & familj) är det bästa med att vara tillbaks till Sverige, och vi blir snorbättre och snorbättre för varje gång vi repar.

I Portugal är det varmt, man fryser knappt aldrig. I Portugal tittar man inte på tv eller sitter vid datorn flera timmar per dag. I Portugal äter man tillsammans vid bordet och man hälsar alltid på främlingar. Där träffas man på små bondemarknader och skvallrar, men framför allt så väljer den större procenthalten av befolkningen att främja den lokala agrikulturen och köpa sin mat av små bönder (som är billigare, bättre och smakar mer än i affärer) I Portugal har man inte tillgång till skräpmat eller annat som gör din kropp skev. Min kropp har aldrig mått så bra som där. Jag har nog fan inte mått så bra någonsin som där. Eller, att vara bland dem jag älskar och som älskar mig är såklart det självklara valet. Sverige - är mitt hem, oavsett om det många gånger (speciellt under vinterhalvåret) gör mig förbannat olycklig - så är det här jag hör hemma.

Men i Portugal var jag helt sjukt harmonisk och i fas med mig själv. Jag gjorde yoga nästan varje dag, var ute och rörde på mig, åt nyttig mat och fick sol - som gjorde att jag på ett spirituellt plan var så förbannat jävla lycklig. Nu sitter jag här hemma i Sverige igen - arbetslös, pank och deprimerad. Men ändå var det så jävla värt det. Ingen tvekan. Mina dagar spenderas mest i det nya huset vi bor i nu (sover bland flyttlådor och färgburkar) med att söka arbete, skriva på manuset, renovera lite grand och pussas med min Sofia.

Att ta vara på alla de få soltimmarna som finns nu på vinterhalvåret känns essentiellt och sjukt nödvändigt för hälsan faktiskt. När jag fått ett arbete/bättre ekonomi är min kost/hälsa det första jag ska ta itu med. Måste bli av med mitt sockerberoende. (skapade ett nytt under den sista tiden i Portugal och ätit skräp här i Sverige)

Planen är att avsockra mig med LCHF-dieten ett par dagar, inte för att gå ner i vikt, utan att för att bli av med sockerberoendet. Sedan går jag över till min älskade rawfood igen, som gör mig piggare, renare, lagom mätt och faktiskt matintresserad. Och det där jävla gymkortet...