Jag är så ini helvetes pepp på att ge allting när jag kommer ur mitt jävla gips. Det är 12 dagar kvar. Jag står med ena hoven bakom den andra och drar den med längst marken. Jag är så jävla redo. Det är bara tiden som håller mig tillbaks.

Published with Blogger-droid v2.0.4

SER LJUST PÅ FRAMTIDEN

Idag är en mycket bra dag. En sådan där dag som man har längtat efter hela veckan. Idag ska jag få vara hela helgen med min bästa vän Silja, och det ska bli så kul. Vi kommer i vanlig mening att dricka mycket öl, fisa och rapa, kolla på katt och hundvideos tills vi bryter ihop av all sötighet eller tills vi sitter och lipar, men eftersom jag är krympling fortfarande får vi stanna hos henne, men det ska nog gå bra. Har pratat mycket om framtiden med min flickvän, vad gäller hösten, det känns sjukt läskigt - och hur det än blir - kommer det bli fantastiskt. Antingen kommer jag gå på världens bästa utbildning i Ljungskile - eller så sticker jag och Sofia till andra sidan jorden ett tag, men misströsta inte - vi ska inte flytta från Göteborg eller Skomakaregården. Det står absolut inte på dagordningen. Det är ganska roligt, det känns som om alla tänker ljust på framtiden och att den ska bli så jävla bra (jag gör det hela tiden) men det känns som att få tänker att nuet är viktigare att leva ut så mycket som möjligt.

Det är också sjukt att människor och speciellt människor i min egna ålder har hjärntvättats genom åren i skolan hur jobbet är det viktigaste i livet - en karriär. Hur folk bryter ihop gång efter gång för att högskolan är för tuff och hur mycket av sin egna hälsa och välmående som sätts på spel. Barnen i skolan får begränsat med tid att stimuleras kreativt och utveckla sin fantasi.Man lär inte barn i skolan hur man bäst klarar sig vid en katastrof, näringslära eller t.ex hur man gör upp en eld. Man lär dem ingenting om självförtroende eller om välbefinnande. Man lär dig istället mycket om könsroller och vad man ska tycka är roligt och vara bra på beroende på hur man ser ut. Mobbning borde vara mer prioriterat i skolorna, eftersom de som mobbar, ofta mår dåligt och kommer fortsätta att kränka människor utanför skolan. Mobbning borde vara nolltolererat. Lärarna bryr sig inte vad som föregår på rasterna. Om jag någon gång skaffar en unge kommer min nummer ett prio vara att inpränta hur vacker och begåvad hen är - att hen kan göra VAD som helst. Med det här fördömmer jag verkligen inte folk som arbetar - tvärtom. Jag beundrar alla arbetare. Det är systemet som är vrickat. Mer om detta en annan gång! Puss

DÄR GICK MIN GRÄNS, FYFAN

 Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser sådana här reklamer när man letar efter en länk till ett filmklipp online. Jag kan ta skitreklam som försörjer alla torrentsidor osv, det är liksom okej, men jag blir väldigt ledsen när jag ser sådant här. Jag har sett fler typer av "företag" och äcklas. Ännu ett bevis på hur kvinnosynen är bland folket idag. Befängt.

JAG TROR JAG ÄR FRÄLST

..av rawfood! Jag har aldrig varit så pepp på ändring i mina matvanor nu som tidigare i livet, inte ens när jag slutade äta kött - som var läääängesedan. Dels för att det inte är någon diet, utan en kosthållning som räcker resten av livet. Och för att man lär sig att uppskatta sin egna kropp och välmående - inte att hetsa med fötterna på vikten varannan sekund. Nyckeln i rawfood är inte att gå ner, även om man gör det, utan det är att må bra inifrån. Och dels för att jag hatar att vänta på att maten ska bli klar - så t.om jag kanske kommer kunna ett par recept eller två - eftersom maten generellt inte tar mer än 15 minuter att färdigställa "from scratch"

Några utav effekterna på rawfood är att en får vacker hy av alla mineraler och vitaminer, bättre hår och bättre tarmfunktion. En annan grej är att man har en jämn blodsocker nivå och känner sig hur pigg och glad som helst. Det är viktigt för mig att må bra inifrån - det har jag lärt mig efter alla år i psykvården och jag har framförallt lärt vad som händer om man inte gör det - man blir deprimerad och trött. Jag har inte fått dessa effekter på min kropp ännu - men jag har inte ens börjat äta helt enligt rawfood. Och nej - jag kommer och har inga planer på att sluta dricka kaffe, äta chips om jag vill eller skippa fyllemat - men det är det som är grejen. Med rawfood bygger man inte upp någonting som man förlorar om man "fuskar", utan grejen är att ju mer råkost man äter - desto bättre mår man. Jag suckande till kassakvinnan på Gröna Boden att rawfood minsann inte är bra för plånboken - och hon gav mig ett väldigt bra svar: nej, men du slipper köpa medicin eftersom du är frisk och pigg jämt! Ja, nu får jag hålla käft om det. Nu ska jag kolla film och dricka thé - som alla andra kvällar.

RAW BOLLAR & FRÄSCH SMOOTHIE

Godmorgon raringar! Jag tänkte dela med mig utav ett par smarrigheter jag ätit de senaste dagarna. Både är mycket nyttiga och allt enligt rawfood.

Bollarna tillhör fikakategorin och består utav 1dl dadlar och lika mycket cashewnötter. Kärna ur dadlarna och mixa ihop med nötterna. Forma sedan till en smet och rulla dem till bollar i havreflingor eller gryn (välj själv, kokos går också bra) Resultatet blir näringsrika och mättande bollar som är lika söta som om de hade haft socker i sig. Mycket bra! Känns som att dessa blir standard hos mig. Det går också att byta ut nötterna till din favorit.

Smoothien består av en halvselleri, ett halvt äpple och en halv gurka. Jag såg först inte fram emot den här eftersom selleri inte fallit mig i smaken men gurkan står nästan för hela smaken. Känner mig laddad, perfekt innan jag sticker till gymmet - men just det, jag kan ju inte det :-(

Men om 15 dagar då jävlar! Puss.

Published with Blogger-droid v2.0.4

ovanligt händelsefull dag - för att vara krympling

Hej alla finingar & fulingar där ute!
Idag har varit en ovanligt händelsefull dag - för att vara krympling och fast hemma. Jag har varit på ett bra och fint rep som vanligt. På bilden visar vi vårt missnöje över att repa utan vår sångerska, så vi skickade bilden i ett mms till henne, vilket var mycket uppskattat!
Och efter detta for ett par brudar ur Sewing Aint For Sissies med hem och det var lika fint som vanligt.
Jag håller på med ett traditionellt korsstygn och de andra håller på med saker inför vår medverkan i en festival här i Göteborg, men mer än så säger jag inte.
Hoppas att ni har haft en bra söndag! Puss!

en rå och underbar livsstil

Hej alla underbaringar! Jag har haft en sjukt bra dag - utav många anledningar. Även om jag har världens mensvärk som gör att jag känner mig som en strandad val och äckligast i världen så är jag förbannat lycklig. Jag har fått mitt brev från Hogwarts kan man säga - jag ska på antagningsprov där nästa vecka.
Jag har de senaste dagarna insett att jag ska inom de senaste månaderna försöka gå över helt och hållet till rawfoodkost, alltså mat som inte har tillagats mer än under 45 grader. Maten är näringsrik, fattig på farliga fetter och snabba kolhydrater och mättar gott. Det finns inga animaliska tillsatser (veganskt) och dessutom inget socker i någonting. Den består utav 80% grönsaker och 20 % frukt.

 I kosten finns mycket gott som jag alltid har tyckt jättemycket om, såsom nötter, bär, avocado, oliver, sallader, quinoa, bönor & alltid glutenfritt då man utesluter vete, eftersom det ofta är relaterat med snabba kolhydrater och att man känner sig uppblåst efter matintag. Dessutom är det mesta mycket snabbt att laga - passar mig.Mycket smarriga smoothies som ibland kommer innehålla roliga saker som alger och vetegräs så kommer jag äta sådant som Anna Skipper ofta tvingar sina deltagare i "Du är vad du äter"-programmet. Men jag lovar, de äter inte detta för att de ska lida - utan för att det är så jävla nyttigt. Man får bättre hy och hår - och går alltid ner i vikt - då rawfood kost innehåller generellt sätt mindre kalorier.

Det finns också sjukt mycket fika och gott att laga, så det passar mig då jag är en riktig fikagris. Och nej- i en riktig rawfood diet så skippar man helt och hållet koffein - i alla fall de första veckorna då man satsar på att rensa kroppen ordentligt på alla gifter, men jag kommer inte ge upp mitt kaffe - det är en för stor del av mig och min identitet. Blir svettig i bara tanken på att ge upp mitt kaffe. Nu kommer en vän! Puss!

Rebell sedan barnsben och ända ner i graven

Lyssnar på fina, underbara och tuffaste bitch alert. Om ni inte vet vad det är så är det ett tyket, rått och "som-en-hårig-böld-upp-i-röven-på-hela-samhället"-band, som är helt fantastiska. Deras roll i skapandet utav Grrl Riot rörelsen anses vara stor och de är okända i hela världen. Jag hoppas att mitt band ska låta ungefär som det här i framtiden, fast lite mer musikaliskt utmanande, i alla fall för min roll som gitarrist (och jo, de kan visst spela). Har varit hos psykologen idag, och det känns så jävla bra att vara igång med min utredning. Den ska förklara för mig vilket fack jag tillhör och varför. Vanligtvis är jag ganska negativt ställt till att ställa alla människor i samma fack, för att jag tycker att alla är unika - men det är också skönt att få svar på varför man gör som man gör. För dig som inte vet så har jag sedan ett par år tillbaks haft kontakt med psyk. vården här i Göteborg. Både den slutna och öppna, som är den nuvarande vården. 

Jag hoppas verkligen att kunna få en diagnos inom de kommande månaderna och en dag bli fri från mina antidepressiva tabletter. Jag berättade idag för psykologen om min destruktiva tillvaro när jag gick i högstadiet - då jag var som mest mobbad och även psykiskt ostabil. Jag skar mig jättemycket, inte under tio nya sår för varje gång. Jag hade fantastiska metoder för att gömma såren för mina föräldrar och vänner. Jag hade ibland också planer på att försvinna från jorden, och provade till och med att sätta huvudet under vatten en gång - men det var nog mest för att prova och vara allmänt tonårs aktig. Mina föräldrar ska ha stort tack för att de klarade av min uppväxt. Jag var dum och respekterade dem inte, vilket jag skäms otroligt mycket över idag, det gör mig ledsen när jag tänker på hur mycket jag höll borta från dem och stötte bort dem med hjälp utav fysiskt våld och svärord. Jag älskar er och är så glad att vi kommer så bra överens nuförtiden.

Jag berättade ingenting om hur dåligt jag mådde och ville knappt aldrig berätta om någonting överhuvudtaget. Svårt för mig var också den sociala biten såsom att förstå att man väntar med att lämna bordet tills alla är klara, att man inte går upp på sitt rum när man har släkten över för att fira sin egna födelsedag, att man inte gör sönder saker som tillhör någon annan och fullständigt torterade föräldrarna psykiskt ibland, kändes det som i alla fall. Jag ville aldrig gå till skolan, så jag var svår att få upp på morgonen och försökte ofta fejka att jag kände mig sjuk. Ibland rymde jag hemifrån över dagen och tog ofta med min hund för att jag inte ville vara ensam. Jag minns hur jag kopplade honom så fort mamma inte såg och sprang ut, som om jag rymde från ett fängelse ut i friheten. Jag erineras också om ett speciellt tillfälle när vi gömt oss på toppen av en kulle, det blåste och jag gosade in mig i hans värma päls. I skrivandets stund får jag tårar i ögonen av saknaden av min älskade hund, och tårar av ånger. Jag såg uppifrån hur mamma letade efter oss med bilen. Jag finner inga ord för mitt beteende, mer än att mycket var mobbingens fel - jag kan heller inte fatta att jag var så jävla trotsig och hemsk.

Sedan högstadiets början hade jag alltid alternativa kläder och frisyrer. Jag och min bästa vän Ida höll handen en gång i skolan för att provocera - resten av skoltiden var vi "lebbarna". Vi hade färgglada färger i håret och en del tjejer tror jag såg upp till oss. Vi fick priset av skolan för att vi var mest färgglada i hela skolan. Det kunde också liknas vid "ni klär er konstigast - här får ni ett pris". Vi var aldrig med de populära i skolan - de hatade oss och vi hatade dem. Istället var vi musiktöntarna som hängde nere i källaren på dötiden och spelade musik. Vi bildade ett band och var musiklärarens favoritelever- MVG ehehehe. På fritiden bildade jag även band med mina vänner som hette Katten Kräks & Expensive Dildos - haha!

Det känns lite konstigt att säga det, men tack vare att allt var som det var - formades jag till den jag har blivit. Lottie. Den alternativa/familjens svarta får med underbaraste vänner som hon litar på. Lottie som gick vidare med musiken efter grundskolan och träffade nya, underbara vänner i gymnasiet och fick dessutom spela hela dagarna. Gymnasiet var oftast en mycket bra tid för mig. Och sex år senare - sitter jag fortfarande här med rosa hår, piercingar och tatueringar - och är fortfarande en rebell - vilket jag nog kommer vara ända ner i graven.

Den 19 April 1990 föddes en vacker stjärna i Skövde.
Grattis världens underbaraste, coolaste, roligaste, pålitligaste & vackraste Linnea!
Jag och Linnea har varit goda vänner sedan skolstarten i gymnasiet, vilket blir Augusti 2006. Fett!
Hon sjunger så bra, hon är smart och finns alltid för en när man behöver och hon förstår.
JAG ÄLSKAR DIG VÄNNEN. GRATTIS!

                                                 -Källa-

jag kommer bli som en obstinat tonåring på grönbete

Känner mig jättemycket som Frida Kahlo idag. Hon hade ont i större delen av sin kropp större delen utav sitt liv, och så är det nog för de flesta och även mig. Idag är det lite extra jobbigt bara. Jag är sjukt stressad för att jag tror inte att jag har kommit in på den utbildningen jag så hemskt gärna vill gå på - och jag har ingen aning om vad jag ska göra då. Det är verkligen bara det jag vill läsa. Längtar obotligt mycket tills jag blir av med mitt gips. Känner mig fånig på stan med kryckor, så det är inte ens roligt att komma ut - när jag väl kommer ut. Det känns som att jag kommer vara som en kalv på grönbete och vara en obstinat tonåring som aldrig vill eller kommer hem i tid. Jag vill sitta i parker med takeaway kaffe med Ida, vill ta evighetspromenader med mig själv och bli nykär i Göteborg igen. Vill delta i demostrationer och manifestationer - kulturkalaset och andra evenemang på stan. Jag längtar så att jag kunde dö till att bara gå runt och flanera. Att vara fri med min egen kropp - obehindrad.
Jag längtar tills repet med mitt dödscoola band innehållandes värsta coolaste brudar.
Jag längtar tills jag får dricka öl med min Silja på Metaltown och på pubar. Och kunna vingla hem.

PAPER CUTS IN A GOOD WAY

 

                                                Källa

ART ET DECORATION

 Källa

Vill si vill så

Sömnlös i den lilla byn som alltid sover. Bredvid mig ligger finaste Sofia och sussar sött. Fönstret är öppet men den lilla sängen gör att vi är för varma. I byn står tiden still och det gör jag också. Stampar på grus som får representera alla de tusentals gånger man önskar och längtar efter någonting man aldrig får. Man måste ta sitt jävla ansvar och sluta gnälla, det är bara en själv som kan förändra och uppfylla det man vill ha. Jag kan inte vänta på någonting jag vill ska hända. Jag kan inte heller tro att ju mer man önskar , desto fortare kommer förändringen. Jag vill si jag vill så - då får jag väl se till att göra det då.

Gräset växer för fan fortare än vad mina förbättringar och drömmar sker eller slår in. Varför är man så dålig på att göra saker för sig själv som innebär att kämpa eller vänta lite? Varför är min bestämdhet lika liten som Breiviks ånger? Kan den inte vara lika stor som hans vansinne istället?

Published with Blogger-droid v2.0.4

Är du en han eller hon eller hen eller det eller den?!

Det vassa begreppet ordet/pronomen hen är så jävla känsligt och laddat och idag när jag lyssnade på världens bästa Christer i P3 och där kom en snabb liten debatt om hen upp och jag kan ju som många i min närhet aldrig hålla käft. Jag vet inte vilken slags uppfattning om ordet som är störst, men många verkar tycka att det mest handlar om titel och att det "ska vara lättare" att ge någon en identitet. Någon i radiodebatten sade att hon tyckte att hen bara bör användas när man inte vet könet på en främmande människa helt enkelt - men att annars använda detta var töntigt/jobbigt och att det tog bort "män och kvinnor är olika - så är det ju"-känslan.

En annan kille på telefonen var helt emot och tyckte att alla människor/individer skulle ha pronomen hen eftersom han ansåg att det skulle göra folk likvärdiga och att man istället såg utom ramarna om hens intressen och vem hen var - inte vilket kön - vilket kan tänkas vara ett bra tänk. När jag läser kommentarerna är den större skaran av människor som svarat att de tycker att hen är jätteonödigt och en typisk "innegrej". Många har kontrat detta med att om man inte har behov av att använda det i sin vardag - behöver man inte gnälla.
Någon skriver att begreppet finns i flera andra språk - och tycker det vore lättare om vi hade också.
Någon (Ida, han kallar sig för Peter från Falköping,hah) säger att det bara finns två kön och att den som har en fitta är kvinna och den som har kuk är en man.

Jag tycker att hen är användbart. Jag är ganska intresserad av genus och kallar mig själv feminist om någon frågar. Det finns intersexuella människor och människor som inte kan relatera till något utav könen.
Själv tycker jag att ordet "könet" mycket består utav normativa/stereotypa beteenden. Typ, om du är kvinna ska du tänka såhär, uppföra dig såhär, vara intresserad utav det här etc och om du är man kan du skrika och prata hur högt du vill, vara sexistisk och skylla på att det ingår i könet och att nedvärdera kvinnor. Jag är mer emot detta. Dessa normer är viktigare att bekämpa tycker jag, för då skulle inte hen behövas lika mycket.
Det handlar om respekt för alla människor - oavsett kön och sexuell läggning (till alla från falköping; detta är inte samma sak,haha).

debatt om hen i P3 <-- läs mer kommentarer här!

Godmorgon mina vänner. Sovit gott? Det har inte jag - när jag sover förlänge får jag ont i huvudet och drömmer mer mardrömmar. Nu vankas den underbara smoothien som vi har slängt ihop. Helt sjukt mycket nyttigheter i ett och samma glas! Vi har i: juice från tre apelsiner och två citroner, ett paket fryst mango, tre kiwis samt lite ingefära för att bli av med min kärestas rinnande nos. Allergier är någonting som hon får extra mycket problem med nu på våren pga hennes pollen. Så glad att jag sluppit detta!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag har fått en helvetes massa insikt det senaste

De senaste två dagarna har mitt liv vänts lite upp och ner. Jag har sett filmen Zeitgeist, som jag även störande nog har propagerat för att folk borde på facebook. Den påstår med starka och trovärdiga teser (tycker jag i alla fall)

- Te.x att 9/11 var riggat utav den amerikanska regeringen för att få orsak att föra krig mot Afghanistan och Irak eftersom de vinner så jävla mycket på att kriga. Samma metoder/mönster finner man även i tillslaget mot world trade center 1993, Vietnamkrigen och de båda världskrigen. Jag mår illa. Jag visste att den amerikanska regeringen är sjuk - men jag visste inte att det är såhär jävla sjukt. Att politiker, som har förtroende av folket - medvetet planerar dåd för att döda sin egen befolkning - för att själva tjäna på det och öka vinsterna för landet.

- Jag har länge varit kritisk emot religion eftersom jag helt enkelt inte tycker att det låter trovärdigt, att en man, född från en oskuld - sänder oss till helvetet när vi inte gör som han vill - men ändå älskar han oss. Efter att ha sett den första delen utav filmen har man fått förklarat för sig att bibeln inte är mer än plagiat (stöld) från över 40 tidigare religioner innan.Orsaken till att den slog igenom och blev så stor är för att man såg en politisk möjlighet att bestämma över folket och att genom att sprida kristendomens värderingar (lögner) få dem att tro på exakt vad man vill att de ska tro på. Man vill också lugna dem med att säga att det finns ett bättre värld efter denna - du får stå ut med helvetet på jorden ett tag till.

Så tack vare korståg, inkvisition (du dör om du inte tror på Gud) och pengar från regeringar är kristendomen grunden till vårt levnadssätt idag.
Känns jättebra.

Jag skulle kunna skriva flera volymer om filmen - och allt jävligt som bevisas i den - men det orkar varken ni eller jag med. Kalla mig gärna för skogstokig eller grundlurad - hellre grundlurad utav korrekt fakta än något jävla Livets ord som uppenbarligen aldrig funnits. Puss och Kram

Filmen hittar ni här som man kan se alldeles gratis och lagligt. Sprid!

min gud har aldrig övergett mig, för han har aldrig funnits

I skrivandets stund befinner jag mig i barnsäng. Mätt och trygg. Kunde inte haft det bättre. Nybäddad säng.

Nyktra föräldrar. Har vänner och världens finaste flickvän. Jag ber inte om någonting. Vem skulle jag då be?

För mig handlar mitt liv om att hinna uppleva allting på jorden. Alltså att utnyttja sin tid väl och inte låta sig hålla tillbaks. Att inte tro på när andra säger åt mig vad jag kan eller inte kan. För mig handlar livet också om att älska i så stor mån man kan och hata så lite man kan - men fortfarande vara kritisk.

Idag såg jag filmen Zeitgeist med min mamma. Som utlovat blir man helt tagen och det känns som att mycket det man trott på är lögner. Speciellt om man tror på Gud. Jag tror inte på Gud. Jag tror att inom varje människa, finns styrkan att klara det mesta. En själv kan bara råda över sitt liv. Sedan finns det gudomliga saker i världen, fast som är riktiga. Såsom när ett barn säger sitt första ord och hur vår flora och fauna är uppbyggd. Inom oss alla finns styrkan.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Spenderar påsken 100% svennigt och traditionellt hos föräldrarna. En skön kontrast i livet. Innehåller massa god veganmat och små söta påskkärringar samt resten av min lagom stora, härliga familj.

Längtar efter att känna mig fin igen. Det är svårt när man bara kan gå runt med landstingets stora byxor pga gipset. Min hy är fruktansvärd. Ser verkligen ut som en polkagris.

Längtar efter att träna, yoga, vandra och allting man tagit så för givet innan i livet. Ha en fin påsk! Bilden visar min nya ring från Monki. Sjukt fin.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag hatar att säga det

..men idag har jag införskaffat mig en Samsung Galaxy S2. Min telefon gick faktiskt sönder.
Att skaffa en ny pryl gör att ingenting annat i världen finns. Idag har min Sofia tagit bort en helvetes massa mögel som jag måste städa upp. Jag har en viktig deadline med skolan som infaller idag och jag har inte ätit på sisådär 7-8 timmar, men vad gör det när man har en ny telefon? ;)

Psykolog: "Nu ska jag ställa ett par frågor utifrån de påståenden du svarat ja på, går det bra?"
Jag själv: "Ja, det låter bra, varsågod"

" Känner du oro för att bli lämnad/avvisad av dina närmaste?"
-Ja. Om jag bråkar med en nära vän gör jag vad som helst bara att det ska bli bra igen. Jag går ner på knän, bryter ner mig själv så att jag är värd lika mycket som ett sandkorn och skulle gå på brinnande kol eller skära av mig ena benet, bara allting blir bra igen. Jag kan aldrig tänka att "nu är det hens tur att säga förlåt/jag väntar ett par dagar så kanske det blir bättre" utan det finns ingenting annat i det läget än att lösa konflikten. Jag kan inte sova, äta eller få bort oron förrän jag vet att allt är bra igen. Jag har ingen stolthet whatsoever. Jag hånskrattar åt mig själv och åt det kaoset jag själv skapat.

" Är du rädd för att göra saker och inför/med andra?"
- Ja. Jag är rädd för att synas och jag mår inte bra när jag är i centrum. Jag hatar när folk tittar på mig. Blir alltid misstänksam om att folk tror att jag är ful, fet etc etc.Som ex. i musikgymnasiet spelade vi mycket tillsammans i klassen och jag var alltid den som aldrig hördes. Resten av ensemblen fick alltid säga åt mig att höja min förstärkare, och det gav mig ångest. Jag vill ju uppenbarligen inte höras, eftersom jag varken tror på mig själv eller att jag faktiskt kunde spela.

" Har du svårt att berätta för folk som står dig nära om hur du mår/känner?"
- Absolut. Det finns ingen i hela världen som vet allting om mig, jag tror att jag inte ens vet allting om mig själv. (uppenbarligen, annars skulle jag inte sitta hos psykologen) Jag har alltid haft svårt att tala om för mina bästa vänner, min flickvän och mina föräldrar om någonting som är fel eller otroligt bra. Efter första skoldagen svarade jag när mamma frågat om hur den var, att den "var bra". Efter andra skoldagen ställde hon samma fråga, och jag svarade att dagen "var som vanligt". Så mycket kommunicerade jag med mina föräldrar. Så mycket lät jag dem veta. Trots att jag blev mobbad hela mellan & högstadiet. Klart att de inte kunde veta om hur jag hade det i skolan då. Jag sa ju för fan ingenting om det. 


 Jag tänker ofta riktigt sjuka saker, som bryter ner mig totalt. Små skitsaker som ingen annan ser, lägger jag märke till ser och får som en käftsmäll i hjärtat och ingen förstår varför jag plötsligt ser så jävla ledsen ut.
Och jag ser ledsen ut - men jag kan inte säga med ord vad jag tänker - eller känner.
Och ingen kan relatera till det - det är därför jag aldrig säger någonting. För ingen fattar ändå.

Kontext: Jag har alltid varit så här jävla konstig, men det är inte förrän de sista åren - som jag har fattat att det inte är normalt. Och det känns ju ganska jobbigt och så.

Därför älskar jag dig Jimmie Åkesson

Jag älskar Sverigedemokraterna, en rush av lycka  gick genom min kropp när de kom in i riksdagen.
Jag älskar att se män bete sig som svin och hur de säger åt kvinnor att de ska vara tacksamma om någon tar dem på röven, att de ska ta det som en komplimang om en man säger något sexistiskt.
Jag älskar Kristdemokraternas och Alliansens politik, det kunde inte vara mer realistisk.
Jag tror att det bästa vore för Sverige, om alla älskade alliansen lika mycket som jag.
Jag älskar förtryck utav alla djur, det bubblar av lycka i kroppen när jag ser dem lida.
Jag älskar att konsumera och betala för saker jag verkligen inte behöver.
Jag älskar att vakna på morgonen och veta hur många barn som kommer dö av svält samma dag.
Jag älskar att se hur en människa med funktionshinder inte kan ta sig fram lika smidigt som många andra.


Sanningen är att du självklart ska byta ut alla "älskar" emot "hatar" , och "lycka" mot "ångest" ovan. 

Jag älskar att hata. Jag drivs av mitt hat. Jag kommer alltid vara en varg som springer bakom och försöker bita sönder allt skit som pågår. Hat är min drivskraft. Om det inte fanns några orättvisor och allting (enligt alla) skulle vara perfekt - skulle det inte finnas någonting att kämpa för. Jag menar inte på att jag älskar allt skit i världen - naturligtvis inte. Men mitt hat för allting som är skit är det som gör att jag orkar göra motstånd mot allting jag tycker är fel. Ju mer jag inte står ut med skiten - desto mer vill jag göra slut på det. Desto mer jag hatar - desto mer kraft ger det mig. Jag strävar efter att aldrig tolerera sådant jag inte gör.
Att ge upp, förtränga eller tillämpa acceptans är någonting jag aldrig vill göra. Och visst är det svårt. Men det är så jag gör det.

Att det ska vara så helvetes svårt med photoshop

Det här med att bemästra photoshop verkar ju vara ett livsprojekt minst sagt, men jag antar att om jag börjar nu, så kanske jag blir grym om ett par årtionden eller så. (och ja, det är tillåtet att skratta åt min redigering, jag vet att det är fult. jag vill bara visa hur nybörjaraktig jag är)