Har åkt på ett jäkla virus, som har varit efterhängsen i flera veckor. Idag sa läkaren att det kan ta fyra veckor eller mer. Och jag tyckte att det var länge att vara sjuk i två veckor. Men jag tänker inte låta det här knäcka mig. Nej, jag tänker stå emot. Tänker fanimig inte falla tillbaks. Tänker inte vara bitter för att kroppen är i obalans. Tänker äta bra och ta mig igenom denna lilla pest. Jag vet vad jag behöver.
Note to self: Skriker i huvudet åt mig själv att sluta be om ursäkt, i kudden som är våt av tårar. Du gråter precis hur jävla mycket du vill och av vilken jävla orsak som helst!Bara för att du gråter innebär inte det att du håller på att falla ner igen! Alla människor gråter. Var tacksam för att du kan gråta istället! Var arg! Och förbannad!
Sluta vara rädd för att höras! Sluta var rädd för att att ta plats. För att säga vad du tycker. Ingen annan har en åsikt som är värd mer än din och din åsikt är lika mycket värd som alla andras. Låt dem komma. Låt dig prata bakom ryggen på dig. Låt dem kalla dig saker du vet att du inte är. Låt deras föreställning om dig vara helt tvärtom och göra dem ännu mer mindfucked av vad de redan är. Du gillar dom inte ändå. Trångsynta jävla pk-jävlar som verkar vara så jävla fördomsfria när de lever i själva motsatsen och bedriver en egen jävla form av förtryck som skapar ett jävla utanförskap jag lever mitt ibland.
Om du inte röstar rött är du facist. Om du tycker att Sverige har en tafatt integrationspolitik och tror inte att öppna gränser funkar är du rasist. Om du har ett avlönat jobb sviker du rörelsen. Om du lägger pengar på eko-mat är du medelklass. Om du är tacksam för att du är född i Sverige pga tex rösträtt eller vårdförsäkring är du nationalist (nazist)...(tusen saker till). Om du inte läser genusvetenskap, spelar i något fräckt band, är uppsatt inom queereliten eller är jävligt snygg är du inte värd någonting.
Krusa ingen, som mamma alltid säger.
