Lotties lilla ångesthantering när en möter sitt ex på stan nästa gång

När det blir jobbigt: ta ett par djupa andetag och insvep omgivningen omkring dig. Tänk på allt vackert som finns i ditt liv och tänk på alla goda förutsättningar du faktiskt har. 

Ångesten är ingenting regelbundet och konstant i ditt liv längre, utan den kommer när det förflutna gör sig påmint men som inte längre är en del av ditt liv. För du valde bort det och det finns flera  anledningar till varför.
                                                                    
Ditt liv är fyllt med mening, kärlek, ekonomisk självständighet, kultur, goda relationer & hälsa. Dessa är grundläggande pelare för att du mår så bra som du gör nu förtiden.  Även om det inte känns så för stunden nu vet du själv att du ofta tänker tanken på att du är lycklig med det livet nu. Du är bäst Lottie

Livet.

Raw vegan frukost

Magisk krämig glass:
(Bas) 250 blåbär & hallon
5-6 dadlar
Agavesirap
En skvätt soyamjölk

På toppen för göttighetsunn:
Kokos
Nötter
Torkad frukt
Lakrits eller vaniljpulver

+ en kopp kaffe ♥

Måndag

Sitter med en hipstermacka (= närproducerad, ekologisk) på ett av järntorgets nyare ställen. Utanför fönstret ser jag folk gå med sina hundar, prata i telefon, ta powerwalks (oftast kombinerade med varann för att spara tid). Duvorna vid fontänen har sin givna plats och var gång de lyfter synkroniserat från marken för att någon människa kom lite för nära önskar jag att min systemkamera fungerade igen.

Brevid mig satt nyss en ganska söt tjej. Hon grät (eller var väldigt förkyld pga snorandet) och gjorde allt för att dölja det. På vagnen ser jag (speciellt i rusningstrafiken då alla "9-16:are"-slutar, så många tomma blickar, påsar under ögonen, ärr på armarna hos de yngre och ibland t.om apati. I går såg jag en man på Redbergsplatsen som var så full/hög att han inte kunde hålla sitt huvud uppe utan lät det vila på knäna. Ingen hjälpte - jag hjälpte inte. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag har velat hjälpa, om det bara vore att ge någon ett leende eller att fråga hur den mådde. Men spärren är så jävla trög och påtaglig i det här jävla landet.

Vi blir sura om det lediga sätet intill oss på vagnen blir upptaget. Vi pratar knappt med varandra när vi väntar på vagnen/i hissen/i väntrum eller med främlingar ö.h.t. varför? Varför är vi så kalla i Sverige? Varför hjälper vi inte den i kön framför oss med ett par slantar om hen fattas dem? Varför ger vi inte oftare tiggare ett vänligt leende eller något ur vår matkasse?

Harmoni

Efter en vecka fylld av ångest och andra hemskheter verkar jag tack och lov vara tillbaks på planen igen. Där jag vill vara. Där jag är. Precis just nu. Tacksam. Pigg. Medveten och självförverkligande.

Våren är utan tvekan här och mitt hjärta tar ett glädjeskutt varenda gång jag hör fågelkvitter - är det inte det bästa ljudet i världen?! Jag har stått still vad gällandes att utmana mig själv ett tag så i skrivande stund ligger jag och funderar på vad jag kan göra som skulle få mig att växa mentalt. Har ni något tips kanske? Jag menar aldrig att människor inte duger som vi är, jag vill personligen och håller på att forma mig själv till en superLottie, sedan skiter jag i om någon inte tycker att jag duger mycket till.

Snart ska jag börja spela för gamlingar på Stadsmissionen med en söt norska. Vi ska rocka med cornelis, cat stevens, simon and artfunkel etc. Cafėet Vulgo jag är aktiv i går bra. Så himla fint. Godnatt gullisar.

En hederlig jävla bloggtorka