SEWING AINT FOR SISSIES MANIFESTO

Din intersektionella virknål i röven på patriarkatet.

Med våra synålar, stickor & garnnystan är vi ett fantastiskt och jävligt radikalt systerskapkollektiv vars mål är att tänja på normerna i dagens patriarkatsamhälle. Sewing Aint for Sissies skapades sensommaren 2011 av Lottie och Sanna.

Dessa två själar fick en idé om hur coolt det vore att starta en grupp som pysslar, och samtidigt gör både aktivt/passivt politiskt mostånd genom att visa att det är inte bara assexuella, tråkiga husfruar som går på syjuntor och att det inte bara är män som minsann gillar att snickra - åt helvete med dessa jävla normer, sa vi och slog näven i bordet!

Fröet som vi satte har nu blommat ut till någonting vi är mycket stolta över. Vi har skapat en fristad för systrar att samlas vid och att dela allting med de andra i kollektivet. Att nacka skit bakom ryggen om andra medlemmar i gruppen är strikt förbjudet och alla beslut som tas i gruppen är alltid demokratiskt framröstade.

• Vi ordnar s.k workshops (kreativa föreläsningar) för att lära ut olika former av kreativa ting på ett praktiskt, gratis och roligt sätt. Du som kan virka tidigare - lär ut detta till resten av gruppen och om någon annan har talang för att jonglera, lär hen ut det till resten utav gruppen. Om du sedan innan inte har ett uns om att skapa eller är det minsta kreativ - är du absolut inte utesluten från gruppen. Kom som du är, bli som du vill vara! ;)

                    Våra värderingar baseras på den queerfeminism och vi ingår alla i d.sk htbq-kulturen.

• En annan tanke vi har kring mötena är att starta bokcirklar, där vi läser politiska/samhällskritiska böcker och som vi sedan diskuterar och reflekterar kring tillsammans. Vi har även pratat om att göra utsmyckningar i Göteborg i form av våra pyssel, stickningar m.m. Det får inte glömmas att tillägga att en  stor del utav träffarna handlar faktiskt bara om att träffas och känna en tillhörighet.
  
  Vi diskuterar på ett lättsamt, men ändå seriöst saker som te.x onani, skuggtekniker i akryl och snyggt garn - och när en går hem från en träff är en alltid vid gott humör, oavsett hur dåligt en mådde innan. Att gå med i gruppen kostar naturligtvis ingenting, förutom att om du kan, ta med någonting ät/drick-bart till varje träff, och att någon gång då och då öppna ditt hem och anordna en träff. Välkommen in i värmen!

Vår logga (nedan) är målad av en utav gruppens medlemmar;
Sanna Isabell, mer av hennes konst hittar ni på AlmostArt.blogg.se

Kanske var det meningen från början, du kanske var min motvind som förde mig ut ur den spretiga vassen, och såg till att jag kom ut ur viken. Med din vindpust av erfarenheter och visdom satte du mina segel i rätt riktning och sedan begav du dig av, när du såg att jag kommit på rätta vägar igen.

Kanske var du min egna hustomte som såg till att jag sov tryggt om natten, för att sedan bege dig tillbaks till den dunkla dungen där du härstämmar ifrån. Jag vet så mycket om dig, men det behöver inte vara sanningen. Du har berättat för mig om stunder du led och stunder du älskade. Jag har t.om en bok här av högre kulturellt värde, som du berättat att du knullat en man för att få - men hans autograf kan lika gärna vara utav Bokmässan attribut, vad vet jag. Men det spelar ingen roll, jag trodde på dig och jag skulle tro på dina lögner igen och igen, om du valde att berätta dem för mig.

Jag skulle dricka ditt äckliga bryggkaffe, jag skulle lyssna på ditt visa svammel timtals, åter och åter igen.
Jag skulle bli hjärntvättad av din predikan av att allting Alliansen gör är åt helvete - och du skulle få med mig igen på din sida - det skulle du sannerligen få.

Och vad du än gör med mig nu, och vad du än försöker säga så..så får du mig ändå /Emil Jensen.
Ps. Tidningen du gav mig är jätteinspirerande.D.s

Trots för lite sömn steg jag upp i ottan för att ta emot en efterlängtad vän ifrån Skövde, och senare i kväll kommer den andra från samma destination. Det kommer bli en himla fin helg, det känner jag på mig, jag hoppas innerligt på ny, positiv energi som sprudlar ett litet tag inom mig, även när mina älskade vänner åkt hem igen, denna stund fasar jag inför - men dessa två vänner är aldrig mer än en och en halv timma bort, sådan tur har jag. 

Jag hoppas att ni vet att jag älskar Er.
Jag hoppas att ni minns mig som en annan människa - än som den skugga jag har kommit att bli. En nära vän påstod att det kunde vara höjning av min medicin Voxra som gör att jag känner mig så jävla deppig
Jag vill inte bli ihågkommen som den "svåra" bruden Lottie som alltid var jobbig och så jävla omständig och bara gnällde. Jag vill inte vara svår och jag vill inte vara omständig. Jag hatar omständiga människor och sådana som gnäller för ingenting.

Jag har mått bättre & jag tänker inte INTE prata om det, det tjänar ingenting. Förra året vid den här tiden hade jag likadant beteende som i år, att inte vilja gå upp på morgonen, att vilja ställa in precis allting, för man inte orkar och tror att det bästa är stanna hemma. Idag tog jag en dusch och min blick fastnade på min rakhyvel. Vilka ärr den har satt på min kropp och längtan att låta den ge nya ärr, verkligen fick mig att vilja göra det igen. Men jag har lovat er allihop och migsjälv - att inte börja, och det tänker jag verkligen hålla. Jag kommer ta mig igenom det här. Jag vill tro att jag kommer ta mig ur det här, för jag varken vill eller orkar vänta på att någon annan ska göra det åt mig - och det förstår jag nu att ingen annan kan. Jag är viktigt i mitt liv. Du är viktigast i ditt liv. Vi måste förstå att vår psykiska hälsa kan aldrig komma som nummer två, för det förstör oss bara ännu mera.

Vi människor tycks vara själviska, tex som den där båtkaptenen som var en av de första som hoppade av sitt skepp - när hans uppgift var att rädda andra. Men jag tror att många s.k "Svenssons" glömmer bort sin egna hälsa, helt enkelt för att det inte prioriteras. Istället konsumerar de sig tillfället lyckliga, super bort ångesten eller knarkar - när självhjälpen finns inom oss. Min ryska vän Yana gjorde den här bilden åt mig, den ska jag aldrig glömma. Den ska jag titta på när jag behöver styrkan till att finna livslusten inom mig. Jag älskar dig Yana. Och mina vänner är så himla fina, jag älskar Er så himla mycket. Jag är rikast i världen som har Er. Och förlåt om jag tynger ner Er med min skit nu, men jag gör allt för att dra mig ur djupet jag har - och med Ert stöd går det mycket lättare. Puss!

And it's one life - and it's this life and it's beautiful.

 Goddag mina vänner. Jag hoppas att ni har haft en lika fin helg som jag har haft, även om det inte har hänt särskilt mycket, så har det varit himla härligt ändå. I fredags for jag och min käresta och pimplade rödtjut och extravaganzapizza. Och igår hade jag besök av Anahita, som tyvärr snart flyttar till Tjockholmen. Hon har tagit bilden till höger som är en väldigt bra bild på vårt hus, vår Skomakaregård.
Här vill jag leva och frodas.

Idag kändes allting lite lättare, så nu ska jag inte dämpa Er med mina bekymmer, och det är ändå aldrig, aldrig min avsikt med att skriva om mitt mående här, att göra Er ledsna, det är bara så skönt att få skriva av sig, ni vet ju själva - som terapi liksom. Idag jobbade jag för första gången på en och en halv månad, vilket gick mycket bättre än vad jag trodde, och precis som min älskade far sa i telefon: "Du borde jobba mera, det gör dig på bättre humör" så tror jag faktiskt att han har en poäng i det han säger. Alltså, inte slava 40 timmar per vecka (det finns inte i min värld) men att få jobba och tjäna alla mina pengar själv, det är viktigt för mig (och många andra) att känna att de gör skillnad på ett eller flera sätt.


Saker som händer i mitt liv just nu:

• Jag har börjat plugga igen. En distanskurs vid namn "Att skriva politiskt", skrivarkurs.
• Jag har ett musikaliskt projekt på gång, som faktiskt verkar gå hela vägen, dvs mer än prat, vi har replokal och ett band med medlemmar som vill satsa på musiken. Musiken vi kommer lira blir arg, rå och underbar grrrllriotmusik! Och det ska bli så jävla kul.
• Jag jobbar igen, (månads uppehåll) pga sjukskrivning dvs 10 timmar per vecka,
  det är inte mycket -- men det är meningsfullt.
• Jag har fått igång en riktigt bra träningsrutin och är helt inställd på att svettas av de sista kilona det här halvåret, vilket är helt klart genomförbart. Jag springer 2-3 ggr i veckan (gym), tränar muskler och annan konditionförbränning. Jag längtar till och med tills nästa gympass. När jag började träna på gym här i Göteborg, kände jag mig oftast uttittad (pga min storlek) och kände mig obekväm. Dessa dagar är det en Lottie som faktiskt har lite skinn på hakan och tycker minsann att hon har lika stor rätt att vara där som alla andra. Jag tränar oftast hårdare när jag är själv, eftersom det oftast blir mycket tjöt när jag är där med min bästa vän Ida, misstro mig inte - du är bäst i hela världen, och jag älskar dig dödsmycket.
• Jag har fått en riktigt bra psyolog som heter Karin, hon tar underlag för att lära känna mig och lista ut vad det "är för fel på mig". Hon känns bra helt enkelt. Vi träffas nästa vecka, vilket känns tryggt och bra.
• Jag har börjat att dyka mat i containrar igen, vilket är riktigt roligt. Att dyka efter mat i containrar kallas för dumpsterdiving och är känt över hela världen. Fenomenet är att man helt enkelt tar ätbar mat från containrar för att spara pengar, leva på överflödet och gör ett politiskt val genom att konsumera mindre. Jag erhåller inte exakt kunskap om hur mycket bra mat som slängs per år, men det är sjuukt mycket ton. Bilden där uppe är från ett par dagar sedan när jag och en vän dök här i Gbg, då vi hittade säkert 10 kilo perfekt potatis. Det firade vi med att steka i olja och timjan = GOTT.

God Kväll mina vänner.
ps. Jag vet att du läser min blogg, jag kan inte tvinga dig till vänskap och respekterar det, men vill du inte ha din Sapho bok tillbaks? Ta hand om dig, jag hoppas att du mår bra. ds.

Morgonrocksfasen. Allting är svårt. Allting är jobbigt. Det finns nästan ingen anledning att gå upp på morgonen just nu. Det som räddar mig, är såklart mina lojala vänner och min familj.

Om ni frågar mig, om vad det är som är så svårt, så vet jag inte ens det. Det är som den kallade dimman ni vet, den bara kommer, utan förvarning och skakar om helt och hållet. Men oroa Er inte alls förmycket, jag kommer ta mig ur det här, det måste bara bli lite ljusare ute -- och att allting i livet löser sig. Jag har fått en ny medicin, så nu har jag tre olika mediciner för min depression -- vilket är ganska deprimerande.

Jag lånar böcker och läser ganska mycket, vilket gör att man kommer iväg från tankarna ett tag. Jag försöker pussa och krama på min käresta så mycket som går. Jag går och tränar på gymmet tre gånger i veckan, vilket gör att välmåendet kommer för stunden. Jag träffar vännerna så mycket som går, och imorgon ska jag jobba för första gången sedan jag blev sjukskriven, en dryg månad sedan. Jag ser fram emot -- men också fasar jag lite inför det. Jag har ansvar för en annan, underbar liten människa vars trygghet ligger i mina händer för att se till att han får.
Ha det fint mina vänner, och insvep allt ljus ni möjligen kan.

So, since I am still in the Netherlands I still have to write in english. I miss Sweden really alot. I actually really misses the gym. I have got used being there now. And I also feel so beautiful and strong once I am there. Here I also have a really god time, but you know, borta bra men hemma..

I think the picture to the right here kind of says it all. Fruits and Veggies, is really beautiful. I read in a book yesterday called Skinny Bitch, that it is proved that more than 50 percent whom are overweight, eats meat. And if you eat meat, the risk of having problems with your kidneys is going up to the same percent.
And one thing really hit me while reading this book. You know its so common that meateating defenders say like, man has eaten meat all of his life, kind of. But its just because we were smart enough to create tools. Our bodies is not made for hunting. We came from the fucking monkies man. Were not fast enough to hunt, we dont have any fangs or claws to kill. And our guts really dont like it when we eat kadaver, cause the organs have to work much more to brake it all down into poo. This is just another reason to eat less meat.

I really wished that my friends could go vegitarian, but I love them just as much if they arent. And And I have to respect their choice. But you know, just not from the ethical stuff - just because they would feel so much stronger and healthier. When I come home I will shop tons of fresh fruit, or maybe dumpster dive. I will start going to the gym again with my best friend, and I will go back to the awesome habits I usually have back at home. I love you all, cant wait to see you  xoxo

Today is a good day, Im glad I spent it with you. 
Since I am not in Sweden nor even uses a computer who has a swedish language in it I will write in this foreign language. I really feel like doing creative things here, cause everytime I go and travel I really get struck by an light of inspiration for doing things I like, witch is not very often theese days. I wanna write, play and learn guitar again, witch was the tool of mine for a long long time, and I wanna feel like it is again - you know, like a pencil is a tool of an artist, a sewingmachine is a tool of a designer - I want my guitar to feel like it is a part of me, cause it is - and I wanna feel like that again. A  few weeks ago something really got stuck in to my head. Who dont I keep up with music? Cause I know, that from the depths of my heart that music really is you know, like my duty in life, something greater than both passion or hobby. Hobby really feel like a disgrace towards my feelings for music. It has been with me for such a long time now, and in this moment, when I write this - a whole in my heart starts hurting from missing it so much. I really miss the years when I was 16-19 and went in the swedish gymnasia, where I met two of my closest friend and really learnt so fucking alot with music. Playing so much, with people and alone - learning harmonics and choirsinging - I want to write that those days was my best years in life, but I was not. From time to time, I really was depressed there since my mother got very ill in cancer. But sure it was the best education so far.
And for the last, I am really enjoying my time here, and that is good. On the picture you can see my beautiful friend Aliki - and today me and Sofia helps her packing her moving stuff for Kalmar (SWE). And just an reminder for myself, we are out of weed. Puss & Kram.

Amsterdamdimman

I den här staden finns många välkända saker.
Det är tredje gången jag är här, och endå
känns det som om jag är i mitt andra hem.

Jag har lite smått inlett en romans med den
här platsen, det finns någonting oförklarligt
romantiskt, som en slags dimma. Jag vet inte,
det kan vara röken från alla joints man röker.
Alla små söta gator, där inget hus liknar något
annat, usen är dekoreralt olika, med
Utsmycknader som är otroligt charmerande.
Min väns rum är oerhört stökigt och minimalt.
Men det passar henne så utmärkt, fullt med
skivor från tak till golv. Söta lappar från
alla hennes vänner och böcker, små påsar med
gräs lite här och var och väggarna målade i varma
färger helt enligt en D. I. Y anda.
Jag har det bra här,generellt sätt.Men oavsett
hur bra jag än har det, följer alltid spöket
efter mig. Det helvetiska och oönskade monstret.
Tankemonstret. Som gör att jag tänker på allt det där
som gör mig ledsen. Men när jag kommer hem
Ska jag minsann ta tag i att tämja det.

Saker som vi gör här är att dricka öl,
röka, titta på film, äta väldigt god mat,
kramas, sova, skratta och chilla.
Hoppas att ni inte saknar ihjäl mig hemma.
Och att ni hade en trevlig nyårs kväll.