Stark, var stark.

Sommaren är här och det gör mig otroligt tacksam. Att slippa frysa och inte behöva ha jacka på sig är ju en skänk från ovan. Började nästan gråta idag när jag såg mig själv i spegeln, tyckte att jag var fulast i världen. Måste skaka av den inställningen och skaffa ett självförtroende igen. Jag vet att jag kan. Jag har bra förutsättningar för att nå mitt mål. Att se min fot som ett hinder måste jag skaka av mig, jag kan klara det ändå. Go team go!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Sitter på centralstationen efter en jobbig timma hos psykologen. Jag mår fruktansvärt när någon annan kritiserar mig eller talar om vad jag gjort för fel. Hoppas på en fin sommarhelg hos föräldrarna.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vad fattas mig?

Svetten rinner likt vattendroppar ner för min överkropp och jag får konstant dra underarmen över pannan för att torka av vätskan som frenetiskt rinner ut ur mina porer. Jag behöver det här. Jag tycker om det här - egentligen. Solen skiner så starkt idag att man lika gärna kunde vara utanför landet. Så, jag har fått endorfiner från många håll. Träning,sol och kärlek, men ändå är det som att min tillvaro känns okomplett, vad fattas mig? Pengar? Nej. Någon sak? Nej. Vänner? Absolut inte. Jag behöver helt enkelt ett ligg.

Published with Blogger-droid v2.0.4

DET HAR UPPSTÅTT ETT PROBLEM

Jag älskar den här staden. Jag har mitt liv här och jag har inga planer på att ge upp det. I slutet utav december reser jag och min käresta till Sydafrika och blir borta ett par månader - ungefär tre och en halv månad. Jag är orolig för situationen med mina vänner och mitt band - att det kommer gå för lång tid för att kunna komma hem till igen. Mitt band har kommit till att bli en stor del utav orsaken till att jag mår ganska bra nuförtiden. Det är en stor motivation att le och definitivt de tre bästa timmarna per vecka och vi har precis tagit in en ny gitarrist som också råkar vara en vän till mig, det kanske jag berättade förresten. Ni kanske också vet att jag och Sofia har bott och bor i en fantastisk lägenhet ute i skogen - som vi verkligen dyrkar och stortrivs i fortfarande. Jag har blivit lyckligare sedan vi flyttade ut hit eftersom jag inte är en centralboende och trivs med lugn och ro, men jag vill ändå bo ett stenkast från centrala Göteborg, vilket jag gör nu och det kunde inte bli bättre. Men när jag och Sofia reser kommer vi inte ha råd att punga ut med att betala hyran för en lägenhet i Göteborg när vi befinner oss på andra sidan jorden - så vi måste helt enkelt säga upp vår underbara skomakargård. När vi kommit tillbaks från Sydafrika är framtiden ganska ovis - vilket är en stress. Jag vet inte vad jag gör om ett år, jag vet inte vart jag bor och vilken inkomst jag har, vilket får mitt hjärta att öka i puls en aning. Jag vet inte om jag kommer vara kvar i mitt drömband eller om jag kommer plugga eller jobba. Puh! Bilden har min underbara sångare Madeleine tagit och är från ett utav våra underbara rep.

Vaknar upp bredvid dig, föralltid.

Lägger ena armen runt din midja och andra armen under din kudde för att hålla dig i handen när vi somnar - alltid. Dansar löjligt fult med dig i hallen när vi är stressade, istället för att skynda oss till bussen, alltid. Gnäller som två äldre som varit tillsammans hela livet, hela tiden. Drömmer om att leva spartanskt och ekologiskt, med dig. Far runt i världens alla hörn för pengar vi inte har och våra föräldrar suckar, men det är lika mycket värt det varje gång - för ofta. Skrattar tills vi gråter av trötthet åt interna skämt ingen annan tycker är roliga - för ofta. Att kramas och pussas nästan varenda gång vi ses - fortfarande efter över fem år tillsammans. Att få en tår i ögat för att du är så barnsligt söt. Som när du sjunger muminsången för mig när jag är ledsen, när du imiterar en räv som vill ha en puss, när du dansar som en ballerina och putar med läpparna och vill ha en puss - varenda jävla dag. Att sakna varandra efter bara ett par timmar - ohälsosamt ofta. 

Att vi båda inte kan tänka oss ett liv utan varann. Att ge upp och kompromissa, kämpa och förändras för att få vara med dig - utan tvekan. Att låta din hälsa gå före och glädjas över din lycka - alltid. Jag älskar att leva med dig, att vakna och somna bredvid dig. Igår sade du att det känns som om jag vore ditt snigelskal när jag håller om dig när vi ska sova, och du är snigeln. Jag tycker det känns som om att du är mitt skal mest hela tiden - jag har med mig mitt hem vart jag än går - för där du är - känner jag mig trygg och lugn. 

I nöd och lust, hälsa och ohälsa, i rikedom och fattigdom - är jag din. Jag älskar dig Sofia. 

19-03-2007 <3

Ännu en söndag. Det vankas rep, underbartunderbartunderbart! Idag så ska vi provspela med den nya gitarristen, som är en vän till mig. Hon är även en f.d klasskamrat från gymnasiet. Blir jättetrevligt!

Igår myste jag hemma med Silja, med tjockischips och fascistcola samt the hunger games, som faktiskt var bra. Idag skiner solen och det gör mig glad. I lördags drog jag och min partner in crime Silja på Engels fest på sticky. Det var trevligt, trots att jag var grinig över att bandet gick på scen halv tolv när tiden var tio. Mycket arrogant och respektlöst, så tur var det att spelningen var helt okej. Att komma hem klockan fyra på morgonen och att det är ljust. Att bli bjuden på en fågelkonsert är helt underbart. <3

Published with Blogger-droid v2.0.4

Kalla fingrar men varm i själen

Otvättat hår, ofattbart stor svettlukt innanför tröjan, kramp i handleden, blåsor på fingrar, skratt.  Solomisslyckanden och den största lyckan i världen. Att spela med systrar. Svepa en 33cl öl på vagnen och tjugo minuter senare sitter jag  på café Taube på Liseberg. Smuttar på en dyr kaffe som jag inte har råd med egentligen, bara för att kunna värma mig. På den lilla scenen ett tiotalmeter framför mig står Tant Strul. Framför dem sitter ett hundratal tappra och stelfrusna själar som väntat tiotals år på en återförening på de fyra kvinnor som spelar låtar de skrev i sin ungdoms dagar för trettioår sedan. De utstrålar sådan enorm spelglädje men Kajsa Grytts mellansnack är det nog bara hon själv som förstår. Hoppas att jag och mitt band håller på lika länge. Imorgon fyller jag år.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Dagar som denna vill en del av mig ge upp. Sluta äta. Sluta njuta. Sluta dricka öl. Sluta träna. Sluta promenera. Jag orkar inte.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag sitter i Stadsbibliotekets tillfälliga lilla rum, tidigare där en äcklig pälsbutik låg, ett stenkast bort från Brunnsparken. Jag har precis skummat igenom gårdagens nummer utav Fria tidningen där en stor del utav innehållet såklart var baserat på Frankrikes och Greklands politiska val som skedde i dagarna. På framsidan ser vi en man med rakat huvud som håller i en fackla - och rubriken är "En väckarklocka för Europa" och skrämmer slaget ur mig. Jag är rädd för att högerextremismen sprider sig som en blodig löpeld genom Europa - som en gång stått för en bra fungerande mångkultur, i alla fall enligt min mening. Europa genomgår nu en stor ekonomisk kris som gör att parlament efter parlament dränker sig själva i finansiella skulder och den genombrisande anledningen verkar vara "invandrarnas fel". Orsaken till all arbetslöshet är invandrarnas, orsaken till allt våld, mord och våldtäkter är invandrarnas fel och det är det som livnär den ökande nazismen eller såsom vi så fint kallar det "främlingfientligheten". Ett visst krig för skedde med Hitler i spetsen började exakt såhär. Ett nytt begrepp i den svenska akademien är också "Svenskfientlighet" som jag tror att Sverigedemokraterna myntade. Det menas med att svenskarna inte vågar gå ut pga all svenskfientlighet som de möter i förorterna. Och döm mig gärna - men jag tror att detta begrepp faktiskt existerar. Jag såg på härom dagen när jag youtubade mig igenom massa shysst hiphop med "förortsstämpel" och tittade en låt vars kontext var att döda alla svenskar, rimmat och sjunget utav invandrare.

Jag såg också på en film för någon vecka sedan som heter PLAY som skildrar klyftorna i Sverige sett utifrån fördomar mellan svenska barn och invandrarungar. Ett gäng invandrarungar och ett par svenska ungar befinner sig på Stadium. De svenska barnen är där för att prova skor som de tänkt köpa och de andra ungarna är där och provocerar i brist på saker att göra. Invandrarungarna skriker och kränker människor på spårvagnen medan de svenska barnen sitter tysta. Invandrarungarna lurar ut "de snälla svenska barnen" i skogen och rånar dem på allt de äger i princip. Jag vet att det har varit en debatt kring den här filmen eftersom folk säger att filmen ger tittaren bekräftelse på att alla fördomar kring svenskar/invandrare stämmer, vilket inte är alls bra för segrationen - tvärt om. Den "bevisar ju att det är så" och jag kan bara hålla med.
Jag undrar inte vart allt det här hatet kommer ifrån - jag undrar om allt hat, oavsett från vilket håll eller land är samma sak. Det finns nazism och högerextremism i alla länder - som på pappret betyder att man hatar människor av andra folkslag (sp. judar) och anser att man borde strypa åt invandringen. Men jag undrar om det verkligen är själva "invandraren" som person det är alla människor hata. Jag tror inte det. Jag tror det handlar om en annan slags frustration - som jag tror ligger i grunden till Europas kommande kollaps. Och vi kan bara sitta och titta på, eller?

EN RIKTIG JÄVLA CLIFFHANGER

Har idag tagit tåget till Borås och befinner mig på Viskadalens folkhögskola, där ett moment som innebär föreläsning och seminarier med Lena Josefsson, som skrivit en bok om retorik med Mona Sahlin. Hon lär oss om opinionsutbildning och imorgondagen väntar retorik. Allting går bra men jag är jättenervös, eftersom jag får besked om en ganska viktig grej idag - ja, en antagningsbesked från en skola. Varje minut känns som en timma och jag vet inte vilket klockslag det kommer - och det kommer med sms. En riktig JÄVLA cliffhanger med andra ord. På den här folkhögskolan tar de 900:- /natt som nästintill är obligatorisk att betala då vi befinner oss mitt i ingenstans. Ett plus är att vi alla är rödgröna och dricker kaffe hela tiden. Finliv.

malou-malou @ tumblr

För Er som varit lite oroliga för mitt inte allt för muntra inlägg kallat vid "en jävla mardröm var ordet" som jag publicerade härom dagen kan jag meddela att saker och ting har blivit betydligt bättre och kanske även bättre än innan själva händelsen. Jag och min flickvän har rett ut saker och ting, saker som är förutsättningar för att vi ska kunna vara tillsammans - en bekant till mig sa att ett förhållande handlar om att kompromissa, och det hade han helt rätt i, det stämmer på både gott och ont. Att vara i ett förhållande gör många saker mycket mer begränsande för båda parter, som mindre egentid, mer kompromisser m.m. Ikväll fick jag lite tid för mig själv - det är jätteskönt att vara själv. Jag har börjat kunna trivas i mitt egna sällskap vilket jag inte kunnat göra bak i tiden. Hjärtat skrek lite såfort Sofia (speciellt hon) åkte bort över helgen, men nu går det bra. Jag har aldrig varit den som tyckt om mig själv, älskat och tagit hand om mig själv. Det tog lång tid innan jag fick insikt om saker som jag gör utan att tänka på, som är kränkande för mig själv. Jag ger mig själv nedvärderande kommentarer hela tiden, jag tror i stort sett att jag inte klarar av mig själv - och jag har svårt att uppnå större mål.

Men det krävs konkret tid för att ta hand om sig själv - att balsamera sig själv inifrån för att lysa ytligt. När jag tar hand om mig själv lagar jag mat, ser en bra film, tar sköna duschar och dricker en god kopp kaffe. Jag mår bra av sex och blir glad över att göra kreativa saker. Jag mår bra att vara med mina älskade vänner som jag är så otroligt tacksam över att ha - och jag tycker om att vara med min familj. En kan nog ta hand om sig själv utan att vara självgod eller självisk. Blondinbella sa någonstans att för att kunna vara snäll och hjälpa andra, måste man först vara snäll mot sig själv, vilket var tänkvärt. Ens egna liv handlar ju faktiskt om en själv - hur dumt det än låter. Kram på Er finisar!

SUGA PÅ MYNDIGHETERNAS TUTTE

Sitter i det tysta väntrummet. Ibland droppar det en droppe från vattenautomaten. I Sverige serveras det kolsyrat vatten och kaffe (5kr - men gott) i väntrummen. Det är oslitna möbler som står kliniskt uppradade bredvid varann. Det finns t.om tidningar som är nyare än ett år tillbaks. Personalen är kompetent och hjälpsam. Jag har tur och känner mig lottad över att få det här. Visst, den svenska (framför allt psyk) vården är verkligen inte felfri, men det är ingenting vi kan förvänta oss att ha. Borta på andra, fattigare kontinenter tycks Sverigeparadiset ligga århundraden före när det gäller standard inom vården. Och det gör vi. Varför? För att folket ger stor del av sin inkomst för att se till att den här standarden kan upprätthållas. Jag betalar gladeligen för det här och om du klagar på den allmäna vården i Sverige ska du bara hålla käften.

Published with Blogger-droid v2.0.4

En jävla mardröm var ordet

Helt jävla tom. Sitter apatiskt framför den vita skärmen som är så ljus att det sticker i ögonen. Borde göra läxor, förbereda mig för ett antagningsprov - men jag är helt oförmögen att göra någonting överhuvudtaget. Det känns som att hela mitt liv har raserat och därmed att jag inte har någonting att förlora - för att jag har förlorat mig själv och hennes tillit. Jag har sprängt våra murar av tillit och respekt. Får små tårar i ögonen när jag ser alla lyckliga par på stan - som jag annars helt förbiser - eftersom jag varit ett av dem själv. En jävla mardröm var ordet. Vi har varit tillsammans så länge att jag inte minns hur det är att vara utan henne, och det är ingenting jag heller vill tänka på. Det känns inte ens som att vi är tillsammans numera, inte efter det här. Det var längesedan jag mådde såhär dåligt, så fira på er jävla första maj, kunde inte bry mig mindre.