Om vänskap

Det finns ingenting vackrare än riktigt, pur kärlek - det vet ni också. Men att ha en relation med någon, oavsett en sexuell eller vänskaplig sådan - handlar inte bara om kärlek - utan också om förtroende. Att kunna gråta, säga vad man tänker på egentligen, skratta, göra sig löjlig med och diskutera saker där man även tycker olika om, det är vänskap det.

Jag skulle aldrig någonsin klara mig utan mina vänner, jag har alltid haft turen med att ha vänner, speciellt min vän Ida, vi har varit bästa vänner i åtta år, kan du förstå? Jag har aldrig haft problem med att konversera med nya människor, som verkligen är någonting jag är tacksam över, för det är nog så man skaffar vänner. Men det handlar också om att låta människor får komma in i ditt liv, vilket jag gör - kanske för lätt och blir besviken när de inte längre ville stanna. Den sista bilden representerar mina vänner Silja & Linnea, som jag träffade på gymnasiet. Ni två gjorde mina gymnasieår underbart roliga. Det finns ingen komiker, eller annan person jag vet i hela världen som får mig att skratta så  mycket som ni två, jag har till och med kissat på mig en skvätt eftersom ni är experter på att få mig att skratta. Puss.

Vårda era relationer, det är det finaste ni har

Om yrket

Om du är en ny läsare vill jag välkomna dig till min blogg. Alla andra vet säkert vad jag jobbar med vid det här laget, yrket jag har är också ett ganska vanligt yrke för människor i min ålder och livssituation: personlig assistent

Samhällets bild utav mitt yrke stämmer verkligen inte med verkligeheten, vilket upprör mig oerhört. Många tror att vi är sådana där som "rullar cpungar i rullstol" fram och tillbaks, men sådan är verkligen tillfället. Yrket är ett otroligt  fint jobb, som verkligen borde få högre status. Människorna vi jobbar hos är ingen annan lik, och alla har helt olika slags diagnoser och funktionshinder. Och nej, det är inte ofta du behöver utbildning för att bli personlig assistent, men vem som helst kan inte jobba med detta yrke - vilket kanske gör saken svårare?

Att vara personlig assistent innebär ALLTID att vi måste ett steg före, kunna lära känna vår brukare och förutspå hur hon eller han reagerar i vissa situationer och göra allting för att denne ska känna sig trygg i varje situation. Vår uppgift är också att vara ett stöd i vardagen (inte bara hygien/mat) utan att finnas där för brukaren, som en vän - som nästan är det bästa med yrket. När det byggs upp en förtroende och en relation som blir bättre med tiden. Att få en kram av sin brukare, eller en komplimang eller få sin hand hållen ibland är bland den finaste känslan i världen. När någon litar på och älskar en själv. Vi hjälper också brukarna att göra saker (uppenbart men ändå) de inte kunnat utan oss, på så sätt gör vi skillnad till det bättre för människor. Det kan vara småsaker, som att nå någonstans som är lite för långt upp, eller ha någon att känna sig trygg på biografen med.

Jag har lärt mig att uppskatta livet mer som personlig assistent, och har snart 1 års erfarenhet där jag har träffat många olika människor med olika funktionshinder som har fått mig att gråta av hur fina och positiva de är, trots att de kanske inte kan prata eller tom röra sig.

Hej alla finisar. Hoppas att ni mår bra, jag mår faktiskt ganska bra, trots att det är väldans grått utanför mitt fönstret, för tusonde dagen i rad känns det som. Veckan har varit okej, antar jag. Har varit på teatern "Apatiska för nybörjare" med en väldans fin vän, tränat, myst massa med min fina, skola, jobbat 15 timmar kanske. Soft. Jag har inte kännt mig lycklig, det vill jag inte påstå, men det är inte lätt nu i dessa gråa tider - eller vad säger ni?

Hoppas på att nästa vecka istället kommer bli bättre, även om mitt hjärta ska sticka till utlandet i en hel vecka, och jag ska få deala med min "sämstpåattvarasjälv" egenskap igen. KUL. Men det ska nog bli skönt med lite distans också, antar jag. På måndag sover en vän över, sedan ska förhoppningsvis en annan vän sova här ett par andra dagar, så det inte blir så hemskt ensamt. Mina vänner är fina vänner det. Så jävla tacksam för Er, älskar er dödsmycket.

Morgonkaffe & Metrik

Godmorgon alla finisar ute i världen. Går upp i tid för första gången på hela veckan, och som väntat: blir jag riktigt stolt över mig själv. Utanför fönstret regnar det, blåser som sjutton och är mörkt som i en grav. Det här lilla inlägget är är en kärlekslapp till världen finaste, som ligger och sover nu ett rum bort.

Idag firar vi 4 år, och 7 månader, och du gör mig fortfarande snurrig såfort jag ser dig. Jag känner den där underbara värmen i bröstet när du är så fin att jag dör lite, eller svimmar för en mikrosekund eller två. Du är alltid med mig, i allting jag gör och i ditt ( eller mellan dina, hihi) bröst kan jag gråta ut, eller skratta ihjäl mig - för jag vet att du accepterar den som jag är.
Du & jag min finaste, underbaraste älskling :*

Till alla andra läsare: Ha en fin onsdag, själv är det fullt upp hela dagen! :)

"Theres evil witch ..and there's sexy kitten.."

Jag sitter och researchar på google för att hitta inspiration för halloween.
Jag söker rätt och slätt på "Halloween outgit woman" för att göra min sökning i sökmotorn så enkel som möjligt, och det jag hittar, är outfits i form av bilden här nedan, och jag blir så ledsen över att samhället säger att kvinnor alltid måste vara sexiga vid maskerader, medan men kan ha de mest roligaste och löjligaste utstyrslar de vill - och det är helt okej. Jag hatar att mitt inlärda beteende säger åt mig att "hitta någonting som jag är snygg i" till halloween, vilket jag skäms för. Varför tänker jag/vi så? Det är väl förfan självklart att Halloween ska ses som en rolig maskerad, och ingen jävla tävling om vilken brud som är sexigast som djävul, ängel eller häxa. (därav titeln på inlägget, när Miranda inser att det bara finns två saker att välja mellan när det gäller outfits för halloween till kvinnor)

Jag tänker fanimej reclaima halloween outfitsen allstå. Jag menar inte att man ska göra sig löjlig, eller vara "ful" på något sätt - självklart ska man ha vad man själv behagar och känner sig bekväm i - men jag hatar hela den sexistiska biten med saken. Återligen, allstå att kvinnor måste vara sexiga medan män kan ha vilken tokig ytstyrsel som helst. Jag tänker fanimej trotsa mitt inlärda beteende i år och dra på gränserna big time!

Om mobbing, förväntningar och normer.

Har bättre dagar, dessa dagar. Denna vecka. Vill att alla i min närhet ska må bra, speciellt de som är närmast inpå mig. Är dödskär i min brud, även om hon inte har tid med mig nuförtiden. Haha, skämt åsido, men hon pluggar på flitigt, minst sagt.

Längtar efter att göra segerdansen när jag har gått ner nog i vikt och står på första plats och alla som kallat mig fetto eller tjockis står på andra och tredjeplats. Hämnden är ljuv, era jävla avskum.

Borde skriva av mig lite, och berätta om allt skit jag dagligen blev utsatt för i skolan. Det är någonting som jag insett de senaste åren i mitt liv, jag förstår inte hur jag lät mig överleva allt skit. Mamma berättade att jag grät eller var nestämd varenda dag efter skolan. Jag minns att jag vid en punkt började få tankar på att skolka, jag minns att jag tog min hund och satte mig och grät i en backe nära hemmet, då jag hade rymt för att inte behöva åka till skolan. Jag minns hur min hunds päls fick bära mina tårar och hur perfekt han var. Mamma kom efter med sin Mercedes och letade efter mig, då jag motvilligt gömde mig ännu säkrare när jag såg henne. Stackars mamma, förlåt för detta.

Jag minns att jag en dag, till och med stal pengar (100kr) och tog ett tåg till Göteborg, helt själv när jag gick i sjuan eller åttan kanske. Jag ville verkligen bara därifrån, det lilla samhället jag växte upp i. Min tonårsrebellism blev påtaglig. Jag vet inte vad det var som utlöste det just då, men jag minns att jag åkte till göteborg istället för skolan. När jag kom fram hade jag inte ett enda öre kvar, så jag gick runt i flera timmar i den kalla staden jag nu bor i, och bara flanerade, samtidigt som jag hade en sibirisk vinter på insidan. Vad hade jag gjort? Min mamma måste varit så himla orolig. Tack vare en snäll tant på banken kom jag hem säkert igen.

Jag vill också poängtera att min viktnedgång är inte att jag har gjort som mina mobbare behagat, det är inte för svinens skull jag gör det här. Det är helt för min egna skull. Att känna mig fin, skita i vad andra tycker och känna att jag inte har någonting att oroa mig för, eller i alla fall mindre. Jag skulle aldrig lägga min under kniven, jojo banta eller ständigt försöka gå ner så mycket jag kan tills det inte finns någonting av mig kvar, aldrig anpassa mig efter vad något samhäller tycker eller någon människa tycker, möjligen doktorer - pga min egna hälsa.

Det tycker inte jag att ni heller ska göra. Ni är så sjukt vackra som ni är redan, inifrån och ut. Låt ingen annan i hela världen bestämma vilka kläder ni ska tycka om eller vad ni ska behöva göra för att se bättre ut. Det bestämmer ingen annan än du själv. Anpassa dig aldrig heller efter samhällets förtryckande könsnormer, bli kär i den individ du själv behagar. Oavsett om det är en pojke,transvestit, en hund eller en söt flicka. Låt aldrig samhället heller bestämma din könsidentitet. Du är aldrig ditt kön, och det finns ingenting du måste leva upp till för att du är född i den kropp du är född i. Du är alltid den du vill vara, det kan ingen ta ifrån dig, älskade människor.

Bilden är snodd från Thina från beyond-sizes.se, läs hennes inlägg om Barbie, det är brilljant.

Vi är vackra

Att svettas är bäst

Precis hemkommen från en perfekt söndag. Gå upp tidigt och ha långfrukost (kaffe med havremjölk + soygurt blåbär + massa nötter/frön) och skriva klart en recension för att sedan bege sig för ett sjuuukt roligt gympapass med bäste vän. Världens finaste ledare också, en queer som körde slut på oss med joddling, jöback och Abba.

Efteråt tog vi en välbehövlig fikapaus, och när jag steg av bussen möttes jag av söndervandaliserad cykel som jag måste bära hem. Så jävla onödigt ? Nu ska jag läsa Selma Lagerlöf och bara mysa. Ha en fin kväll mina vänner.

Antigone & Ladybug

                                        Det här är Silja Kareketos byst, härligt fyllig va? :)

 Godmorgon mina vänner.
Hoppas att ni inte är, eller jo - hoppas att ni är uppe lika tidigt som jag, det är faktiskt skönt. Idag är det föreläsning som gäller. Sedan blir det 5 timmars jobb, följt utav Antigone, på Stadsteatern - med skolan. Ska bli spännande. Saknar tuttarna på bilden, haha. Kommer du/ni ihåg? En tokig midsommar i min sommarstuga för ett par år sedan, roliga tider.

Jag vet att vissa av mina inlägg är ganska värdelösa egentligen, kanske rätt av alla, men det bryr jag mig inte om, en blogg är till för att förtälja allt det man kan känner själv är nödvändigt att berätta. Jag har en del planer för bloggen, att göra den mer politisk och filosofisk, att uppmana till diskussion och helt enkelt att bjuda in er som läser att vara med också. Vad tror ni om det? För jag vill faktiskt veta vilka som läser min lilla blogg, och jag vill göra allt för att ni ska trivas också, faktiskt. Har ni något förslag nu såhär på rak arm? <3

Imorgon ska jag och min snuffsis (töntigt, jag vet - men ett smeknamn till Sofia) gå på biofestival här i Göteborg. Den heter Ladybug och befinner sig på min favoritbiograf som heter Bio Roy (tidigare Royal).
Den vill uppmana till jämställdighet i filmvärlden, vilket jag  tycker är bra. Har dessutom hört att det vankas chokladprovning, om nomnom! :)

Ha en superfindag! Och glöm inte att ge mig tips för att just du ska trivas här hos mig.

Morgonkaffe & Husmiddag.

 Godmorgon mina vänner, hoppas att ni har sovit bra, det har jag gjort. Att vakna till 1.000.000 nollor varje morgon gör mig glad redan när jag snoozar alarmet, ger mig den extra pushen jag behöver upp ur sängen. 
Idag ska jag bara vara hemma, ska göra i ordning i min Skomakaregård och läsa om Antigone (plugg) och hur man gör en Dramatikanalys (plugg). Ikväll har vi bjudit ner resten av huset (<3) för att äta tillsammans och temat är: pumpa! Vi kommer alltså att äta mat baserad på pumpa, vilket faktiskt inte är så tokigt. 


Igår, när jag skrev, så var jag inte speciellt glad - som ni kanske märkte. Men det botades genom att dra sig intill staden, trots ångest och små tårar, för att gå på bio med en fin vän och att träna arslet av sig och få ny, härlig energi. Hoppas att jag orkar ta mig till gymmet imorgon eller torsdag. Vore skönt att komma i gång, känner att träna en gång i veckan är lite lite för mig. Vill åtminstånde glänsa där med min närvaro två gånger i veckan. Ha en fin dag. Nu ska jag spela sims, vakna till med morgonkaffet och p3. 

En youtubesekund är längre än en riktig.

Sedan kommer tanken på dig, så jag youtubar dig allt mer medan kaffet svalnar. Jag fångar varenda youtube-sekund med dig. Jag struntar i om man inte ser ditt ansikte, bara vetskapen om att det är du som är där på skärmen ger mig bevis på att du faktiskt fanns på riktigt, och inte bara i mina drömmar - jag aldrig vill vakna upp ifrån. Jag vet att det bara var "just a little bit of fun" och vi var fulla som drägg, men ändå var det så inihelvete jävla magiskt.

Jag vill deletea allting ur mitt minne, som smakar dig. Jag vill glömma, jag vill inte minnas, jag vill döda dig - inom mig.
Sedan vill jag pissa mig själv ner i halsen för att jag blir så jävla naiv när jag dricker, och mina ögon skriker: ÄLSKA MIG FÖREVIGT. Så jävla många, alkoholiserade ögon har besvarat mina böner om kärlek, och sedan hatar jag er allihop. Fastän jag fick vad jag ville. Men i slutändan är ni fanimej bara ångest allihop. I slutändan är det jag som alltid gör fel ändå. Jag kan inte göra någonting rätt, inte ens byta sängkläder utan at göra fel.

Jag hör dåligt och jag fattar trögt, så håll mig nu.

När allt kommer omkring; tack som fan för att du finns i mitt liv.

Jag kanske går av bussen en hållplats tidigare, om jag känner att jag lever så.

Åker över bron som har kort bästföre.
Det magiska höstljuset min vän talade
Om strålar varenda millimeter i Göteborg.
Vattnet på marken gör att gatulamporna lyser så fint i pölarna. 
Vågmästaren är täckt av ungdomens grafitti.
Jag antar att det som räddar mig nu är mina vänner och musiken
Samt det här. Och sluta oroa er, men tack för att ni gör det.
Jag lever fortfarande, även om jag inte syns. 
Mörkret bländar oss, kylan steker oss utifrån och in.
Ändå är det bara Oktober. 

Vart har jag tagit vägen? 
Inget gitarrspel, inget pyssel, inget skrivande eller andra saker som för mig var livsviktigt. Är jag död då? Har inga pengar att spara inför framtiden, får inget csn. Jag känner mig som en skugga, en skugga som blir tunnare och tunnare. Och vad beror då allt jävla gnäll på (mitt)? Mörkret spelar aboslut roll. Allt skit, att människor jag älskar åldras, att det aldrig är fint väder, att folk inte bryr sig om någonting annat än dem själva. 

 

"Du ser underbart nyvaken ut Lottie"

Vaknar upp & går upp i tid, vilket är halv tio. (klappar på migsjälv)
Gör espresso och underbara avocadomackor och äter tills jag storknar. Solen skiner in genom våra smutstiga fönster, men det gör ingenting när man äter frukost på balkongen. Tittar på små svarta fåglar och jag vill aldrig flytta härifrån. Vill aldrig vakna upp i Sverige när det inte är här, vill aldrig göra frukost någonannanstans än i mitt skitiga kök.

Går upp till min granne på tredje våningen i morgonrocken och pratar lite, vilket är underbart att kunna göra.
Hon berättar att hon ska flytta till Sydafrika (hennes hemland) i tre månader och ska hyra ut sin fantastiska vindsvåning. Hoppas någon jag känner/vill känna flyttar in, hoppas det inte är någon man, ursh.
Nu ska jag dra ut mitt tjockisarsle till gymmet för premiärträning!
Ha en fin dag mina vänner.

Monday, I'm in love.

Goddag mina vänner. Hoppas att ni har haft en bra dag, det har jag haft. Sitter som planerat och kämpar med de sista raderna på min hemtentamen, sipprar kallt kaffe och är sugen på att träna - gick tyvärr upp försent för att hinna med detta. Saknar mina fantastiska vänner, och hatar att vissa bor så långt bort. Hatar att det är så svårt att glömma, och att det finns spår av folk överallt. Nu är redan den här dagen över, jag som aldrig vill att den ska ta slut. Sofia lagar pumpasoppa och igår gjorde vi egna vårrullar, det var en kul grej att testa!

I veckan händer följande saker:
Tisdag: Komma iväg till gymmet och jobba hos guldgossen
Onsdag: jobba hos guldgossen. Fika med Ida?
Torsdag: Träffa bästa C, kanske middag i huset.
Fredag: Hej Ida! Vill du dricka vin med mig på fredag eller lördag? <3
Lördag: känns konstigt att inte veta om vad man ska göra till helgen.
Söndag: -

Lyssnar förövrigt på Rodrigo y Gabriela – Hanuman hela tiden, plus alla andra deras låtar.


Någon som kanske vill fika i veckan, eller ta en promenad?

Jag öppnar mitt hjärta för Er.

UTSEENDE
Hårfärg: För första gången sedan jag började mitt rebelliska tonårsliv låter jag mitt hår vara

i sin riktiga färg, nämligen; mörkblont. Ingenting jag är stolt över, dock.
Frisyr: Ingen alls, fruktansvärt avklippt och ofint. I somras klippte jag av mina älskade dreadlocks, som jag haft i två år, helt spontant, men jag ångrar ingenting. Längtar efter en frisyr jag kan känna mig fin i dock.

Kroppsform/muskulatur: Jag har alltid varit mullig/tjock/fet/younameit/, men för första gången i mitt liv känns det som om jag stadigt tickar ner på vågen. Hittils är det minus 10,5kg, men det är ändå en bit kvar. Jag tror också att när man väl börjat gå ner i vikt, är det viktigt att inte stressa och utveckla ätstörningar.

Längd/Vikt: Har alltid varit den korta och tjocka. Just nu är jag 156 cm lång tror jag, och min vikt är runt 69kilo. Jag tycker att det är viktigt att alla människor, oavsett vikt har rätt att publicera det om de så gärna vill. Det är banne mig inte bara de smala som får skryta med hur lite de väger. Reclaim liksom. Speciellt kvinnor!

HÄLSAKost: Jag äter till stor del vegansk kost, dels utav etiska skäl, men också för att min kropp mår bättre (speciellt magen)Motion: Försöker att få så mycket vardagsmotion som möjligt, får bland annat en halvtimmas promenad varje dag till och från bussen. Men visst är det för lite. I olika delar i mitt liv har jag haft en bra relation till träning, tränade ungefär 2-4 gånger i veckan och var i fantastisk form (om man jämför med den hösäck som skriver i denna stund)
Ska börja släpa arslet till gymmet snart, jag lovar faktiskt.
Hälsotillstånd: I och med min viktnedgång mår min kropp bättre på många sätt. Mina knän slits inte, jag kan promenera längre utan att bli andfådd, det är mycket lättare att gå m.m. Men nu förtiden röker jag mer, dricker mer alkohol (men absolut inga stora mängder). Min psykiska hälsa är något sämre nu när hösten kommit, men i somras mådde jag bättre än någonsin, vi får hoppas att min lycka kommer tillbaks inom kort!

Sjukdomar: äter antidepressiva medeciner dagligen, har kontakter inom öppen psyk, har kontakt med ögondoktorn för att korrigera min skelning, står på väntelistan för att operera mina konstiga fötter. Men annars är jag normal. 

KLÄDER
Skor: Oftast trasiga, eftersom veganska skor oftast är utav sämre kvalitet, tyvärr. Något tips någon?
Jeans: Har ett par eller två som jag byter mellan,
T-shirt: Gillar kläder med politiska tryck eller androgyna kläder. Har fått en väldigt radikal ändring av klädsmak på det senaste, gillar tråkiga och stilrena kläder. Undviker att köpa nyproducerade kläder pga miljön samt plånbok. Viktigt att tillägga att jag är en kvinna utan mycket pengar.
Underkläder: Gillar svarta spetstrosor, nomnom! Synd bara att min röv inte är lika delikat, men snart så! :)

FAMILJ: (På bilden med alla barn, ser ni från vänster: syssling Fredrik, favoritkusin Omar, favoritkusin Sara, svenneLottie, och syssling Magnus.) Jag har alltid haft turen med att ha en liten släkt där jag alltid haft bra förhållande till alla. Vi tjaffsar mycket i min släkt, med det är alltid av godo för att vi bryr oss om varann. Jag har också haft turen att alltid bo i samma by med nästintill hela min släkt under uppväxten. Så när jag var riktigt liten forslades jag mellan farmor och mormor som ville ha mig där. Jag hade oturen att mista min morfar tidigt, han var konstär och fiolvirtuos och vi satt alltid och målade.

 Under min senare tid i livet har jag alltid haft en bra förhållande över min mormor, bilden här brevid. Hon är 93 år och bor i en fantastisk våning. Jag har alltid älskat henne men oroar mig samtidigt oerhört mycket över hennes hälsa, och att hon ska försvinna. Så, jag ser till att ta vara på varenda sekund med henne jag kan. Det borde man göra med alla man älskar, för man vet aldrig när sista gången blir. Älskade mormor.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Ja tack. Är en socker för kolsyrad, vilket inte är så bra. Älskar alla smaker!
Vin: Har en förälskelse i rödtjut, speciellt när jag är utomlands, då allting är billigt och gott samtidigt. Men ni som känner mig, vet att jag alltid håller mig till min älskade öl.
Bröd: Är kolhydratshoran nummer 1. Älskar grovt bröd med frön, nötter och frukt. Men är en lika stor sucker för vitt bröd.
Glass: Ja, älskar glass. Synd att det veganska utbudet är så lite, när det att köpa en "takeochaway" glass.

HEMMA
Säng: Gillar säng. Drömmer om en stor säng med massa vackra kuddar samt en tillhörande hund och en naken kvinna i. Den sängen jag och mitt hjärta har nu är inte speciellt skön faktiskt. Men jag sover i vilken skitsäng som helst, bara hon ligger brevid.
Lakan: Älskar vita underlakan och siden, men hur ofta sover man så kungligt?

Kylskåp:I mitt kylskåp hittar ni delikata, ekologiska grönsaker som vi varje vecka får utställda utanför dörren som kommer från "Årstiderna", sjukt prisvärt! I mitt kylskåp hittar ni också svamp (min chica es loco about svamp) Havremjölk, soygurt och havregrädde. + lite smått och gott.
Livsåskådling: Jag respekterar alla religioner, så länge din religion inte påverkar någon annan än dig själv. Själv har jag inte hittat min egna Gud ännu, och jag vet inte om jag kommer kunna göra det heller, då jag har mycket svårt att tänka mig en existens av en högre makt. Jag tror på vetenskapen helt enkelt. Och jag tror på att leva i nuet.

Vet att detta inte alls är hälften som krävs för att lära känna mig, men jag har inte tid just nu.
Vad vill ni veta mer om? Vad har jag glömt?

Kram Lottie

"Han är borta nu, det finns bara drogerna kvar"

Goddag mina vänner. Hoppas att ni hade en gemytlig fredagkväll. Jag hade i alla fall det, även om kvällen inte blev riktigt så "party" som vi kanske hade hoppats på. Men bara jag får vara med mina nära är jag nöjd. Men visst blev det 70tals dans. Vi snortade även kokain, bara för att få upp 70tals feavern. Min vän John var pimp med öppen skjorta och Janisbrillor, Silja var jättesöt 70tals bohemchic, medan jag och Sofia var flator i skjortor. Idag vaknade jag och min Silja sent, som vanligt. Idag är planerna att vi ska plugga (och beställa pizza-hihihi)
Känns skönt att jag inte behöver åka hem idag, utan jag kan få lite kvalitetstid med min bästisch.
Saknar min musik, min gitarr,

Vet att min blogg verkligen inte är lika "chic & hipster" som alla andras, till både min och din nackdel och fördel. Men jag är liksom inte intresserad av sådant där som man borde. Jag vill inte berätta om sådant jag inte tycker är relevant att berätta. Jag vill berätta om mitt liv från insidan, jag vill att ni ska lära känna mig och minnas mig. Men jag vet inte hur jag ska få den här bloggen att lyfta. Vad vill ni se mer av? Bilder? Poesi? Innersta tankar? Svammel? Konst? Jag vill också att min blogg ska bli ett forum där jag och mina läsare kan ta hand om varandra och dela med oss. Jag vill ta hand om mina läsare.


"Han är borta nu, det finns bara drogerna kvar." - Är det så jävla konstigt att jag blir orolig över din predikan?Om du hade varit som man ska, hade du insett att det är det här vänskap handlar om. Att bry sig.