det här var ju tråkigt

Grät mig tyst till sömns inatt. Tysttyst. Hade frossa, mådde illa, foten dunkade av all smärta. Drömde mardrömmar hela natten, alltså mer än vanligt = ibland orkar man bara liksom inte.Drömde att mamma hade livmodercancer och inte brydde sig om att försöka ta bort den. Imorses vaknade jag med ganska hög feber. Och illamåendet  försvann inte heller. Vi fick (efter sjukupplysningens råd) bestämt åka till akuten. Jag och Silja. Fick se min fot utan gips, och fyfan vad äcklig det ser ut. Fick ett nytt lila gips. Fick åka hem. Det här var ju tråkigt.

Familjemedlemmar

Idag fick min bästa vän ta bort en familjemedlem, vilket är oerhört svårt.
Snacket om att djur inte är lika mycket värda som människor är skitsnack i många meningar,
men det som är jobbigt är när folk inte förstår att det gör lika ont att förlora ett djur i familjen
som en människa. Jag saknar min gris (bilderna) varje dag, och kommer aldrig glömma den dagen
vi tog bort honom. Det har gått flera år och det var den värsta dagen i mitt liv. Vila i frid kaninen. <3

 Hej alla vackra och underbara människor där ute. Fy satan vad jag är lycklig, just idag. Nästan lite manisk faktiskt. Vill skicka kärleksbrev till alla som älskar mig och förklara för Er att jag är Er riddare på en rosa häst som alltid kommer ge Er trygghet. Vill göra ett vårskrik som Ronja och tacka för att våren äntligen är här, och hur lycklig det gör mig. Vill tacka för att jag har cash på kontot så att det räcker till allt jag behöver.Vill tacka för att jag kan se, höra, känna och gå.Vill tacka för mina underbara föräldrar. Vill tacka för att mormor finns. Vill tacka för att jag inte har någon
hjärnskada, eller, ingen större i alla fall, haha. Vill tacka för att foten inte gör så ont, än, även om det har eskalerat betydligt bara de senaste dagarna. Och vill tacka för att jag fortfarande är skitkär i Sofia. Det är det inte många som är så länge, i samma människa. Och för att vi är tillsammans av den orsaken att vi älskar varandra, inte för att vi har varit tillsammans så länge. Idag gjorde vi en utflykt till blomsterlandet, köpte asdyrt citrusträd (första bilden) och tre andra stora växter. Köpte massa jord. Och Gud vad ovärt det känns att behöva betala dyra pengar för jord, när man kan gå in i skogen och ta egen, organisk och näringsrik själv.

Aja. Fått massa paket på posten. En menskopp och ett underbart "krya på dig"-paket från min brukares familj. Blev tårögd så fina de är. Sofia fick också sin asfina t-shirts från den här guldgruvan som jag verkligen kan rekommendera. Trycken är tryckta i bra upplösning och jag är jättenöjd. Kolla in där för att customgöra dina egna tshirts med tryck från mindre konstnärer! ASGRYMT.  Idag har jag också en massa, massa resefeber och längtar till sommaren är här. Längtar efter att resa. Jag har inte bestämt mig ännu, men två städer det lutar mellan är Kapstaden och Barcelona. Jag har varit sugen på att resa till Afrika länge, och nu förtiden finns det ju rätt billiga biljetter, men är fortfarande rätt dyra. Eftersom jag nu lånar pengar av csn och får sjukpenning har jag råd att lägga undan lite extra mycket, till sommaren. Saknar mina fina som är på sista bilden. Silja kommer jag förhoppningsvis få träffa tre helger i rad, om jag har den turen jag hoppas på. Och Linnea får jag träffa nästkommande helg. Och imorgon kommer min Ida hit, fyfan i helvete vad bra jag har't. Jag är nervös, ska gå med kryckor i från bussen imorgon för första gången, haha!

Livet som krympling

 Goddag alla vackra människor.
Ja, det har varit lite långt mellan uppdateringarna just nu, hamnade väl i en s.k bloggtorka. Men livet som krympling går faktiskt över förväntan. Har knappt behövt ta några smärtstillande alls, känns helkonstigt - med tanken om vad som har utförts under kniven det vill säga. Inatt drömde jag en utav de värsta drömmarna jag har haft i mitt liv. Fyfan, vaknade mitt i natten och kunde inte somna om på ett tag - utan låg helt still, men ögonen upp i taket och ett par tårar rinnandes ner för kinderna. Jag drömde att jag och min far befann oss i en mörk skog och letade efter liket som tillhör min döda farbror. Vi fann honom tillslut, ingrävd under ett gammalt träd, men hans kropp var nästintill förmultnad. Fyfan. Sedan letade vi efter liket efter min farbrors son, eftersom vi var övertygade om att han fanns i närheten. Det slutade med att vi fann svaret om hur de båda mist sitt liv.
De hade blivit offrade i en satanistisk ritual. Allting är så jävla verkligt i mina mardrömmar, det är aldrig, nästan aldrig fiction - utan att allting är verkligt, vilket är värre enligt min mening. Och jag antar att drömmens scenario beror på att jag faktiskt hittat min farbror död för ett par år sedan - och är fortfarande osäker på dödsorsaken. Därför letade jag väl efter hans lik i drömmen. Som en konstig paralell syns bilder på en fantastisk frukost som jag avnjöt för ett par minuter sedan. Frukost är det bästa målet enligt mig!

allting har blivit dubbelt så svårt helt plötsligt

- Ja, nu är jag hemma, ja, nu har det börjat. Isolationen. Alla anpassningar, att belasta rätt, att inte gråta, att tänka positivt och att inte gå sönder inifrån och ut. Det kommer att gå bra, men jag  antar att det tar ett par dagar att vänja sig vid att hoppa på kryckor och att alla lätta saker som man inte tänker på, plötsligt måste göras på nya sätt och tar massa tid. Men egentligen gör inte det ett skvatt, för jag har ju hur mycket tid som helst. Jag ser mycket fram emot att vännerna kommer och hälsar på, men ett stort nederlag är att jag inte kan få färdtjänst utan måste fixa skjuts själv om jag ska någonstans. Lyckligtvis kommer nog det lösa sig, att jag kan åka till repet (prioriterar mest) en gång i veckan, och för att sedan göra alla andra ärenden samma dagar.

Δ

Sewing Aint For Sissies - 8 Mars

  Modershjärtat klappar dödsstolt över mitt finfina crew!

Jag skrattade åt den här bilden i 10 minuter, bara jag som tycker att den blir roligare och roligare ju längre man tittar på den?

Från och med nästa vecka lägger jag siktet på att:

Coffee is always a good idea

Lyssnar på en fin Göteborgs debutant och tror att hon har stora möjligheter, och hoppas bara på att många andra ser hennes potential.
Idag är det som ni vet lördag, och jag spenderar den genom att ha världens längsta frukost som gör att magen sticker ut under tröjan,
sätter på kanna efter kanna med kaffe, lyssnar på annan fin musik, läser finaste fria-tidningen som jag hämtat i brevlådan.

Det är fyra dagar kvar. Jag mår "under omständigheterna" bra, men det slår mig ibland vad som ska hända och då får jag klumpen igen. Jag vet att det inte är världens undergång, men det blir en stor omställning ett tag. Saker som var självklara förut måste göras på nya sätt och i flera etapper. Tänkte publicera ett inlägg med en lista med grejer jag tänkte försöka få gjort nu när jag ska vara hemma så mycket, ni vet sådana där grejer som man tittar på ibland och tänker "det ska jag göra NÅGON dag". Ska slänga en hel sopsäck med kläder. Kläder som är för stora, helt sjukt. Jag förstår nog inte hur mindre jag har blivit. Puss!

det här lilla helvetet jag står inför

Hej kära kamrater!
Det börjar verkligen bli dags nu, riktigt riktigt jävla dags att operera sig. Om mindre än en vecka ligger jag under kniven på operationsbordet - nersövd, men värst av allt: berövad på min evighet. Jag är en vild fågel som blir förd in i en bur. Jag är en geopard som inte får upp hastigheten, då jag når gallret på min hängnad för tidigt. Som jag sa till min flickvän - jag har hellre helt sjuuukt ont i flera veckor - men bara jag får gå. Men så kommer det inte bli - jag kommer sitta hemma - vecka efter vecka och känna mig som en fånge i mitt eget hem.

Ja, jag vet att ni tycker att jag gnäller,
och det är för djävligt att jag gör det. Jag ska vara tacksam.
Jag kan ju för fan gå hur mycket jag vill efter, det är inte alla som kan det. Jag har ett tryggt hem med medel nog att underhålla mig själv. Det är inte alla som har det. Men ändå.

Men efter att ha fått en ny, god rutin om att tycka att det faktiskt är kul att röra på sig, och att få fnatt när man inte varit på gymmet på kanske två dagar - så kommer jag få "spring i benen" - minst sagt. Det kommer finnas stor risk att jag kommer lida av orkeslust, depression, uttråkighet, initiativs löshet, livslust och ensamhet i stunder. Men jag kommer verkligen göra mitt allra bästa för att gå igenom  
det här lilla helvetet jag står inför
Någon som har varit med om isolering/längre sjukskrivning och kan dela med er av tips för att inte gå under?
Puss och kram och allt det där. Ni är fina.

vi är sandslott

 källa: random tumblr

Fett med motion och socker rus

Hej kära vänner! Det var ett tag sedan sist, och jag har ingen bra ursäkt varför. Jag använder konstigt nog inte min dator varje dag, vilket jag är mycket glad över. Jag har ännu inte varit på facebook och har inga planer/inget sug på att gå tillbaks heller.

Den här veckan har hittils varit fylld med känslor. Om exakt en vecka ska jag operera mig, göra en s.k "plattfots operation" som innebär att en spik sätts i hälen och flyttas fram/bak i fotleden och att jag ska flytta en sena i min stortå. Jag kommer ha ont. Jag kommer inte kunna gå eller springa. Jag kommer inte kunna träna. Jag kommer vara instängd, berövad min frihet och vara ensam. MEN detta är någonting jag har valt själv, eftersom jag pluggar en kurs på distans är det perfekt att göra operationen nu.

Igår vandrade jag med min fina vän John runtom i Torslanda. Vi gick i vass, solade på klipporna, sjöng Ronja Rövardotter, såg en livs levande räv, trodde att vi skulle bli attackerade av en lös hund i skogen, klättrade i små berg, gick i mycket träskaktiga områden, skrattade, viftade med pinnar (John) och hade det allmänt riktigt jävla gött. Vi uppskattade att vi traskade cirka 2 mil på 6 timmar inkl raster. Stolt är jag.
Idag har jag tränat på F&S (som vanligt..) och lägger in ett sista ryck innan operationen. Jag hoppas att alla mår bra och njuter av den underbara svenska våren. Adjöss!

Dop & Ölhäfning

du borde också göra slut med facebook

På nyheterna idag berättades det om att en ny studie visar att ungdomar är stressade av sina smartphones, och min första tanke var:
NO SHIT SHERLOCK!

Jag vet inte vad medeltiden/ungdom i min ålder är när det gäller facebookanvändning, men jag tror att jag kanske ligger någonstans lite över medel. Jag tror att jag säkerligen är "online" minst 4-5 timmar på facebook varav minst hälften är aktivt "facebookande" som innebär att läsa nya grejer på wallen, skriva i grupper, chatta samt nätverkande. Det är helt sjukt. Och lediga dagar hemma kan tiden framför sidan vara en tredjedel mer.

I början utav veckan tog jag beslutet att göra ett facebook-upphåll, på riktigt. När jag begärde av sidan att inaktivera mitt konto, kommer mina närmaste vänners profilbilder upp, och över dem visas en rubrik som löd: " x kommer sakna dig", och löjligt nog - fick det mig att tänka efter en extra gång - innan jag tillslut tryckte på: "inaktivera". Jag är sjukt nöjd över det beslutet. Och såhär i efterhand, inser jag hur beroende jag verkligen vart. Jag var beroende av att veta bokstavligt varje gång EN ny grej hade postats i realtid. Jag skulle inte varit överraskad alls, om jag kollade var 5-15 minut (under lågtrafik) om någonting nytt hänt. Om jag var ute på språng - blev jag stressad eller irriterad om jag inte kunde kolla uppdateringar rebelbundet.

Att avaktivera mitt konto har faktiskt medfört flera positiva förändringar:
- jag har ägnat mer tid åt saker som jag tycker är roligare (såsom gitarr,skriva, läsa m.m)
- jag har generellt ägnat mindre tid vid datorn.
- jag har blivit av med mitt facebook-beroende.

Att avaktivera facebook tror jag är bra att göra för speciellt ungdomar, som sitter framför datorn mycket. Vi överrumplas av all information och på något vis tror vi att - om vi inte är på facebook - "missar vi allting"
MEN en professor sade i samband med den nya studien i tv att, vi är faktiskt bättre än någonsin på att dokumentera information, såsom telefonsvarare, playkanaler - och ingenting försvinner ifrån facebook heller, alla grejer som vänner gjort eller vad som i övrigt hänt - kommer att vänta på mig när jag aktiverar mitt konto åter...om jag någonsin gör detta! :)

Sticker iväg och tränar, och jobbar, och dricker öl med världens finaste queers, se yaa.

by Ali Gulec

En ny konstnär som jag absolut har förälskat mig i, så himla inspirerande och vackert att jag får lust att tatuera in vartenda motiv över hela min kropp, eller att måla varenda yta i mitt hem med hans verk. Absolutely stunning! Länk till hans värk hittar ni här!

    Ett par bilder jag tog på en utav mina bästa vänner Linnea i slutet utav förra året, jag är jätteseg på att lägga in bilder i datorn, men ska försöka skärpa mig. Tycker ni inte att hon ser lite samisk ut, i hennes blick?
Det är så fint!

tänk att någonting så fint, kan bli så fel

Ibland sårar man någon man älskar, så jävla mycket - utan att veta eller vilja det. Ibland försöker man förmedla en känsla eller ett tillstånd med ord - utan att man lyckas förmedla rätt. Ibland är ett topp på ett isberg - början till ett storbråk eller att man även kanske inte pratar med varann på en stund. sådant händer. igår händer det mig. ni som känner mig väl, vet att jag tar åt mig jättelätt - för saker som inte alls är riktade till mig. jag blir provocerad när någon inte tycker likadant som jag, och får ångest när jag inte kan rädda hela världen (sant)

Jag säger ibland saker som låter falska eller sarkastiskt - utan att själv höra mig själv säga det.Ibland lyssnar jag inte heller på vad min flickvän eller vänner säger - utan att förstå att jag gör fel.
Det här är åt helvete, dessa fel som står ovan kan bekosta mig allt, dvs min flickvän, min familj och mina vänner. Det är som ett handikapp - men jag ska försöka bli bättre på att visa att jag bryr mig, istället för att skriva kärleksförklaringar här i bloggen.

Det är inte det att jag inte kan älska - tro mig, det kan jag, jag älskar fruktansvärt mycket och är så tacksam för alla vackra människor jag har i mitt liv - men jag verkligen tydligen ha en slags störning i och med att jag inte förstår vissa sociala grejor. Därför måste ni säga till mig - när jag gör fel - annars vet jag inte om det.

Jag har gjort en spellista med låtar jag tror du skulle tycka om, och den hittar du här!
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Som jag sa i telefonen, gick jag nästan under när vi bråkade som vi gjorde igår. När allt blev fel - jag skulle aldrig, ALDRIG vilja vara utan dig. Det är svårt att beskriva och ersätta det vi har.

Ring 112, i akutfall.

Psykakutens nummer står skrivet i lila på min vänstra arm.
Jag repade desperat en nyckel längst armen. För att slippa känna. Jag grät mig till sömns. Jag ville dö.
Jag har ringt 9 gånger - men ingen gång har svarat. Ring 112 i akutfall, säger dem. Hänvisar till någon annan, typisk byråkratihelveten.

Innan i telefon fick jag rådet av att "kolla på internet om det finns någon jourlinje kanske ;);)" till svar.
Jag ville dö. Men min prinsessa på sin vita häst kom hem och räddade mig.
Jag förstår inte mig själv. Jag hatar mig själv . Det är så frustrerande att man inte förstår vissa sociala problem, och när man förstår - har upprört eller t.om förlorat någon man älskar så jävla mycket.

Vilken jävla kväll

 Alltså, oj, vilken jävla kväll.
Som jag skrev igår, var jag glad över att få träffa min bästa vän Silja för en klassisk pubrunda - och vi höll det löftet. Herregud. På Kellys fick vi klockan 20.30 smaka på den första kalla ölen - och ni vet hur bra det känns. Där träffade vi även nya och gamla bekantskaper och tjötade med i ett par timmar. Planen var att möta upp min andra bästa vän Ida på Rockbaren, så vi begav oss dit. Sedan fick jag nog världens roligaste sms från Ida: "jag har spytt tre gånger utanför rockbaren så nu åker jag hem" HAHA! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Vid den här tiden hade klockan gått och blivit nästan midnatt - men jag och Silja var allt annat än trötta. Och herregud, vad dyngraka vi var. Vi ställde oss i kön till Park Lane på Avenyn, vi försökte med Joe Farellis och ett par krogar till, men vi fick alltid samma dryga gensvar från dörrvakterna:
- Du får inte komma in, du är för full. (till mig)
Men tillslut kom vi in i värmen på en krog som heter Rose and the crown, där jag aldrig varit innan (dricker aldrig bärs på avenyn, believe me) och satte oss i baren. (bild2 beskriver detta). Min käft var bortdomnad av berusningen så jag bytte snus varannan sekund, och det får jag allt känna av idag - det svider ganska mycket. Jag bad den engelska bartendern om en gratis öl - och det skulle jag få: om jag sög av honom. Jävla svin. Haha. Fler grejer den hände den kvällen!

-Jag stal en öl utan att någon bartender såg,

- En kille med namnet Conny försökte få mig övertygad om att sex med män ÄR bättre. (Siljahånglademedhönnöm)

- Jag tog kort på random kille i baren och lovade honom att Silja skulle redigera om honom till Brad Pitt i Photoshop och maila honom dagen efter (HAHAHAH) (makesnosense,haha)

-Jag träffade världens finaste blinde kille på Kellys och vi pratade jazz.

-Jag och Silja åkte taxi hem kl 5 med en koool Indier som sa att alla tiggare i Indien egentligen inte är fattiga - utan för lata för att jobba (?)

Som utlovad: en jävligt underbar kväll, med Silja.

Systrarna sot i bardimman

Ikväll kommer bli en jävligt fin kväll, måste jag säga. Min bästa Silja kommer nämligen på besök, ända i från lilla Skövde. Jag tycker att bilden representerar ganska bra hur vi brukar ha det när vi får umgås med öl. Jag är helt väck och pratar mest av alla & Silja är lite bättre på att vara snygg när hon är full, i alla fall mer formell, hur fan nu det går ihop. Men kontentan av det här inlägget är inte vem som är bäst av oss att vara fulla, utan att vi alltid har så fruktansvärt full ihop, alltså, helt galet. Jag och Silja har festat på tu-man-hand hur många gånger som helst, för att det helt enkelt inte behövs några andra människor, kanske förutom Linnea, men ändå. Jag är så sjukt glad att vi har funnit varann och jag tycker faktiskt att vi är som systrar. Ibland är vi helt sjukt olika vilket gör att vi känner oss distanserade från varann, men det mesta är vi överens om och då utgör vår vänskap 90% av likasinnade. Det finns ingen annan jag hellre väljer att ha roligt med än du. Vår vänskap har också erhållt den egenskapen att vi behöver inte vara aktiva när vi umgås hela tiden, utan att vi kan passivt umgås genom att tex. hålla i varsin kaffekopp i olika delar av rummet - utan att vi har tråkigt.

Det finns ingen annan jag hellre springer runt på festivaler & konserter på. Jag vet att vi alltid kommer vara vänner, och att vi kommer bli de där pinsamma morsorna/tanterna som tror att vi är snyggare än vad vi egentligen är - när vi fortfarande har tonårsfyllor i kläder som försöker göra oss yngre - och flirtar med unga metalkillar som vi tror vill ha oss, och fyfan vad fint det kommer bli. Jag älskar dig. Klockan 20.02 finns igen återvändo, då stiger vi in i andralång dimman!

Jag har en ny dator & den är proffsig

Idag installerade jag om min dator, och den är som om den vore NY, så himla nöjd. Har installerat massa coola program som tex Indesign. Däremot verkar det nämnda programmet vara skitstort, så jag tänkte att lära mig det ordentligt när jag blir gipsad och fast i hemmet om några veckor. Indesign är viktigt att lära sig om man vill vara med i media/pr/journalistik vågorna, jag tror att de flesta proffs använder sig av detta.

Hoppas också på att kunna utveckla mina grafiska kunskaper, så att min bloggheader inte är gjord i paint (skamsen) och att den kanske rentav kan se proffsig ut och kan representera mig. Imorgon kommer min bästa vän hit från Skövde, längtar efter henne så att jag dör. Hennes blogg kan ni läsa här!

Snart är det åttonde mars, vilket jag har sett fram emot ganska länge, tror att det kommer bli grymt. Igår talade jag om mitt crew Sewing Aint For Sissies. Vi kommer att dyka upp i paraden den åttonde, och vi kommer synas och vi kommer VARA SÅ JÄVLA SNYGGA. Vi gör ett sista ryck med vår snorsnygga banderoll på söndag - sedan gör alla klart sina baclavas (stavning?) hemma. Åh!