Art will tear me apart again.

Ja, jag trodde faktiskt inte att min utbildning skulle vara så hemskt stressig, jag trodde att allting skulle rulla på utan att några större nervsammanbrott skulle inträffa - jag hade så JÄVLA fel.

Jag studerar "Slöjd 30hp" vid Göteborgs Universitet som är den utbildning som oftast väljs utav lärarstudenter som redan är intagna på lärarprogrammet och vill läsa sin andra inriktning och som dessutom har mycket eller åtminstone hyfsad koll på någon av slöjdformerna, men jag, vad är jag? Jag är ingen lärare, jag har ingen erfarenhet av syslöjd, ingen erfarenhet av träslöjd, jag är en liten tjej som inte visste vad hon ville göra, och sökte slöjd för att det verkade kul - och här är jag. Söndersliten utav bara helvete. 


Vad det såhär utbildningen skulle vara?
Vi har så otroligt mycket att göra som ska vara klart innan terminen är klart. Titta bara, det här är inte ens den kompletta listan!

- Ett skåp med flyttbar hylla samt två dörrar och lådor.

- Två produkter i tyg där applikation, lappteknik och maskinbroderi finns.
- Svarva en fucking skål.

- Tre andra projekt som jag inte vill avslöja ännu, för det är ännu inte fastklart. Men de är på 10hp!
- En tentamen om Nordiska och utländska trä och dess egenskaper.

Dessutom så måste jag lära mig ännu fler saker, eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet:
- lära mig diverse stygn som man syr för hand.
- lära mig att sticka & virka.
- lära mig alla skolans trämaskiner.
- lära mig hur man syr kläder.
- lära mig hur man gör fula lapptekniks-saker (absolut inget ont mot mina klasskamrater som gillar det, men det har helt enkelt inte fallit mig i smaken överhuvudtaget, dessutom verkar det svårt, som allt annat) 
- hur man svarvar (och att behålla alla kroppsdelar) 
- hur man sveper & bli grym på träsammansättningar.





Men om jag inte drar ut på allting utan sätter igång nu, så tror jag att det här kommer gå vägen.
För att citera älskade Nour: 

"Nu kanske ni tycker att jag är bitter men det är bara för att jag är det också."