Du tycks få alla bekymmer,
smärta, sorg och kärlek i din sargade mage rymmer.
I dina svarta lungor fylls med ditt älskade niktin,
Du går snällt till jobbet, blir älskad - för du håller din min.
När du låser in dig på toaletten vill du vara ifred,
ingen får lyssna - ingen får veta alla gånger du kved.
När du kommer hem slår du upp en deckare,
du dricker kaffe och när din Benny kommer hem, blir alltid lite käckare.
En dotter som är född till att provosera gör att du snart inte orkar mera,
men jag känner att min mamma har så mycket potential till ett bättre liv numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!