En youtubesekund är längre än en riktig.

Sedan kommer tanken på dig, så jag youtubar dig allt mer medan kaffet svalnar. Jag fångar varenda youtube-sekund med dig. Jag struntar i om man inte ser ditt ansikte, bara vetskapen om att det är du som är där på skärmen ger mig bevis på att du faktiskt fanns på riktigt, och inte bara i mina drömmar - jag aldrig vill vakna upp ifrån. Jag vet att det bara var "just a little bit of fun" och vi var fulla som drägg, men ändå var det så inihelvete jävla magiskt.

Jag vill deletea allting ur mitt minne, som smakar dig. Jag vill glömma, jag vill inte minnas, jag vill döda dig - inom mig.
Sedan vill jag pissa mig själv ner i halsen för att jag blir så jävla naiv när jag dricker, och mina ögon skriker: ÄLSKA MIG FÖREVIGT. Så jävla många, alkoholiserade ögon har besvarat mina böner om kärlek, och sedan hatar jag er allihop. Fastän jag fick vad jag ville. Men i slutändan är ni fanimej bara ångest allihop. I slutändan är det jag som alltid gör fel ändå. Jag kan inte göra någonting rätt, inte ens byta sängkläder utan at göra fel.

Jag hör dåligt och jag fattar trögt, så håll mig nu.