Tog mina sista riksdaler och begav mig till den lilla orten där tiden står, och för alltid kommer att stå still: min barndomsby. Perrongen är nästan alltid spöklikt tom när jag går av tåget som tagit mig hit, och på marken låg det snö, det fanns t.om drivor av dem. Det är fint att komma hem till.
Det är fint att komma hem till en mamma och pappa som inte kunde bli gladare för att deras enda dotter kommit hem över julen. Det är fint att sitta framför kabeltv:n och se på "top 20 Green Day" videos och hämföras av deras musik, den tidiga då alltså.
Mitt öga har blivit allt bättre, men det är fortfarnde svullet och rött - men det går i alla fall åt rätt håll.
Nu ska jag dricka fisljummet kaffe och bara mysa framför Microsoft Word.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!