lottie andersson

Jag har mått bättre & jag tänker inte INTE prata om det, det tjänar ingenting. Förra året vid den här tiden hade jag likadant beteende som i år, att inte vilja gå upp på morgonen, att vilja ställa in precis allting, för man inte orkar och tror att det bästa är stanna hemma. Idag tog jag en dusch och min blick fastnade på min rakhyvel. Vilka ärr den har satt på min kropp och längtan att låta den ge nya ärr, verkligen fick mig att vilja göra det igen. Men jag har lovat er allihop och migsjälv - att inte börja, och det tänker jag verkligen hålla. Jag kommer ta mig igenom det här. Jag vill tro att jag kommer ta mig ur det här, för jag varken vill eller orkar vänta på att någon annan ska göra det åt mig - och det förstår jag nu att ingen annan kan. Jag är viktigt i mitt liv. Du är viktigast i ditt liv. Vi måste förstå att vår psykiska hälsa kan aldrig komma som nummer två, för det förstör oss bara ännu mera.

Vi människor tycks vara själviska, tex som den där båtkaptenen som var en av de första som hoppade av sitt skepp - när hans uppgift var att rädda andra. Men jag tror att många s.k "Svenssons" glömmer bort sin egna hälsa, helt enkelt för att det inte prioriteras. Istället konsumerar de sig tillfället lyckliga, super bort ångesten eller knarkar - när självhjälpen finns inom oss. Min ryska vän Yana gjorde den här bilden åt mig, den ska jag aldrig glömma. Den ska jag titta på när jag behöver styrkan till att finna livslusten inom mig. Jag älskar dig Yana. Och mina vänner är så himla fina, jag älskar Er så himla mycket. Jag är rikast i världen som har Er. Och förlåt om jag tynger ner Er med min skit nu, men jag gör allt för att dra mig ur djupet jag har - och med Ert stöd går det mycket lättare. Puss!