Kanske var det meningen från början, du kanske var min motvind som förde mig ut ur den spretiga vassen, och såg till att jag kom ut ur viken. Med din vindpust av erfarenheter och visdom satte du mina segel i rätt riktning och sedan begav du dig av, när du såg att jag kommit på rätta vägar igen.
Kanske var du min egna hustomte som såg till att jag sov tryggt om natten, för att sedan bege dig tillbaks till den dunkla dungen där du härstämmar ifrån. Jag vet så mycket om dig, men det behöver inte vara sanningen. Du har berättat för mig om stunder du led och stunder du älskade. Jag har t.om en bok här av högre kulturellt värde, som du berättat att du knullat en man för att få - men hans autograf kan lika gärna vara utav Bokmässan attribut, vad vet jag. Men det spelar ingen roll, jag trodde på dig och jag skulle tro på dina lögner igen och igen, om du valde att berätta dem för mig.
Jag skulle dricka ditt äckliga bryggkaffe, jag skulle lyssna på ditt visa svammel timtals, åter och åter igen.
Jag skulle bli hjärntvättad av din predikan av att allting Alliansen gör är åt helvete - och du skulle få med mig igen på din sida - det skulle du sannerligen få.
Och vad du än gör med mig nu, och vad du än försöker säga så..så får du mig ändå /Emil Jensen.
Ps. Tidningen du gav mig är jätteinspirerande.D.s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!