Morgonrocksfasen. Allting är svårt. Allting är jobbigt. Det finns nästan ingen anledning att gå upp på morgonen just nu. Det som räddar mig, är såklart mina lojala vänner och min familj. Om ni frågar mig, om vad det är som är så svårt, så vet jag inte ens det. Det är som den kallade dimman ni vet, den bara kommer, utan förvarning och skakar om helt och hållet. Men oroa Er inte alls förmycket, jag kommer ta mig ur det här, det måste bara bli lite ljusare ute -- och att allting i livet löser sig. Jag har fått en ny medicin, så nu har jag tre olika mediciner för min depression -- vilket är ganska deprimerande.
Jag lånar böcker och läser ganska mycket, vilket gör att man kommer iväg från tankarna ett tag. Jag försöker pussa och krama på min käresta så mycket som går. Jag går och tränar på gymmet tre gånger i veckan, vilket gör att välmåendet kommer för stunden. Jag träffar vännerna så mycket som går, och imorgon ska jag jobba för första gången sedan jag blev sjukskriven, en dryg månad sedan. Jag ser fram emot -- men också fasar jag lite inför det. Jag har ansvar för en annan, underbar liten människa vars trygghet ligger i mina händer för att se till att han får.
Ha det fint mina vänner, och insvep allt ljus ni möjligen kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!