Från mammas fönster i strykrummet syns en vissnande blomma i grannens vardagsrumsfönster. Mamma säger att, varje vecka är växten brunare och brunare. Farbrorn i det huset gick bort för ett tag sedan, vi köpte honung av honom när jag var liten. Jag var rädd för hans jordgetingar. Efter hans bortgång blev hans livskamrat sämre, och var tvungen att flytta ut ur huset de båda levt i tillsammans en längre tid.
Från köksfönstret i mitt barndomshem syns våra andra grannars hus. Som liten minns jag att frun i huset alltid låg på knäna ute i sin trädgård och såg till att den var så fylld med liv. Fyllda med vackra äppelträd, svartavinbärs buskar och små grödor i grönsakslandet. Herrn däremot, låg alltid i skuggan där hammocken var placerad och läste Falköpings Tidning i lugn och ro. Han går fortfarande ut och hämtar tidningen vid exakt samma klockslag varje förmiddag.
Idag är inte trädgården alls lika vacker. Visst, buskar och träd bär varje år frukt som vanligt, men den är inte lika full av liv längre. Jag tror visst att frun nästintill blivit blind, men ändå rensar hon sitt ogräs. Antar att hon har det i benmärgen. Herrn som alltid varit hälsosam och lugn, får allt oftare åka med ambulansen. Mitt hjärta stannar lite varje gång jag ser den stanna utanför deras hus. Hämtar bilen honom för sista gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!