jag kommer bli som en obstinat tonåring på grönbete

Känner mig jättemycket som Frida Kahlo idag. Hon hade ont i större delen av sin kropp större delen utav sitt liv, och så är det nog för de flesta och även mig. Idag är det lite extra jobbigt bara. Jag är sjukt stressad för att jag tror inte att jag har kommit in på den utbildningen jag så hemskt gärna vill gå på - och jag har ingen aning om vad jag ska göra då. Det är verkligen bara det jag vill läsa. Längtar obotligt mycket tills jag blir av med mitt gips. Känner mig fånig på stan med kryckor, så det är inte ens roligt att komma ut - när jag väl kommer ut. Det känns som att jag kommer vara som en kalv på grönbete och vara en obstinat tonåring som aldrig vill eller kommer hem i tid. Jag vill sitta i parker med takeaway kaffe med Ida, vill ta evighetspromenader med mig själv och bli nykär i Göteborg igen. Vill delta i demostrationer och manifestationer - kulturkalaset och andra evenemang på stan. Jag längtar så att jag kunde dö till att bara gå runt och flanera. Att vara fri med min egen kropp - obehindrad.
Jag längtar tills repet med mitt dödscoola band innehållandes värsta coolaste brudar.
Jag längtar tills jag får dricka öl med min Silja på Metaltown och på pubar. Och kunna vingla hem.