Otvättat hår, ofattbart stor svettlukt innanför tröjan, kramp i handleden, blåsor på fingrar, skratt. Solomisslyckanden och den största lyckan i världen. Att spela med systrar. Svepa en 33cl öl på vagnen och tjugo minuter senare sitter jag på café Taube på Liseberg. Smuttar på en dyr kaffe som jag inte har råd med egentligen, bara för att kunna värma mig. På den lilla scenen ett tiotalmeter framför mig står Tant Strul. Framför dem sitter ett hundratal tappra och stelfrusna själar som väntat tiotals år på en återförening på de fyra kvinnor som spelar låtar de skrev i sin ungdoms dagar för trettioår sedan. De utstrålar sådan enorm spelglädje men Kajsa Grytts mellansnack är det nog bara hon själv som förstår. Hoppas att jag och mitt band håller på lika länge. Imorgon fyller jag år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!