Känslan av tacksamhet infinner sig idag. Tacksamheten över människorna som jag har äran över att känna. De kallas också för "nära och kära". Jag älskar er. Ett speciellt tack ska Ida, Silja & Sofia ha. Ni är nog kanske de människor som står mig närmast, även om det finns fler inte långt från er som betyder lika mycket. Jag tror inte på hierarkier när det gäller vänskap, en vän ersätter inte en annan, aldrig. Tack för att ni tar hand om mig när jag inte kan. Tack för att ni vet vad jag har för glädjeämnen när jag inte vet det.
Jag är också tacksam för att jag är född i Sverige. Nej, det är inget perfekt land. Många saker, är rent åt helvete här. Med det faktumet att jag själv kan bestämma över vem jag älskar, vilken Gud jag har, vad jag har för åsikt och att jag har rätten till att yttra den är helt fantastiskt. Och verkligen inte självklart (fast självklart egentligen..) i världen, även fast vi lever i 2012. En sista sak i min predikan:
Jag har ett helt okej jobb när jag får en kram det första jag får när jag kommer till det. Och är saknad när jag inte är där och jobbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!