Sniffar sommarnatts doften påvägen hem från tre dagar med fantastiska vänner. tack så mycket! Separationsångesten börjar bli väldigt påtaglig, tre månader utan de en älskar mest är en otroligt lång tid. I varje fall så kände jag ett rus av välbehag när jag steg av med mina sandaler i den lilla hålan. jag känner mig älskad. jag känner mig uppskattad. jag betyder. och NI betyder, så jävla mycket. när man glömmer mobilen hemma och inte lägger åtskilda timmar åt sociala medier, börjar man i sin mentala tystnad - tänka.
Går förbi den gamla biografen här i byn, som är i stort behov av renovering. Får flashbacks av biobesöken när en var liten. vi satt med vinterjackan under filmen eftersom det inte fanns någon värme, det var spartanskt och jättesmarrigt. minns hur moster snarkade högt under filmen Klassresan i sätet bredvid mig. I alla fall, kommer sådana där stunder i livet där man känner sig genuint lycklig. Och hur viktigt det är att kunna uppskatta små ting som gör vardagarna bättre. Som hur tillfreds en blir av att prassla sönder torkade löv i handen, beundra hur otroligt vacker naturen är, eller en riktig god kopp kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!