lottie andersson

Vad gör man när man har kommit till den punkten där allt bara är, skit? Går man till psykakuten måste man i stort sett ta livet av sig för att må hjälp. Psykologen kanske förstår ens problematik, men inte fan gör hon saker och ting bättre. När att andas t.om är jobbigt och en har förlorat all passion för precis allting? Hur flyr man verkligheten utan att knarka eller dricka? Hur finner man styrkan (när en aldrig haft den innan) till att resa sig upp, sluta tycka synd om sig själv och faktiskt göra någonting åt sin patetiska livssituation? Att göra det en drömmer om? Att faktiskt göra det, istället för att önska sig bort.