Jag skriver från en byggarbetsplats som är täckt av sådant där brunt papper och maskeringstejp. I mitt badkar ligger allt från skor till kläder till möbler. Alla mina tillgångar finns under pappret och på i luften stinker det färg. Jag mår bra. Jag är lycklig. Helt sjukt. För ett par månader sedan befann jag mig i samma rum med uppskurna armar, en blodig brödkniv på golvet och 1177 i telefon som rådde mig till psykakuten. Det är klart att jag gråter någon gång ibland, det gör väl alla, men det känns bara. Bra. Jag är så tacksam att jag tagit mig ur detta, men vem vet, imorgon kanske faller jag igen men då har jag i alla fall verktygen till min egen överlevnad. Allt är för braaa nuuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!