Du gör mig trasig, jag gör dig hel.
Du kan vara som den du önskar helst,
men jag är aldrig den jag vill.
För när du spelar, står tiden still.
Jag spelar långsamt och du spelar snabbt.
Jag spelar klezmer och du i "detsombliröver"-takt.
Jag rakar av mig håret för om nätterna blev det för varmt,
nu ser jag ut som en häxa, med ett hjärta smärtande och armt.
Du sparar ditt tills dagen du flyr från Norden,
för där du lever nu, finns ingenting som snörar dig fast,
skitstället du jobbar på - där får man aldrig ta rast.
Du vet att du förtjänar bättre, du är en fågel i din bur,
du har gjort mig sårbar, jag gråter från bussen - sedan i min tambur.
Allt gör jag för dig, men det räcker inte till,
jag kan aldrig bli hon du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!