En lång tid (ungefär 1,5 vecka) från min hjärtevän gjorde att jag lärde mig att sova och framförallt leva ensam och självständigt, jag lärde mig att vara ensam i flera timmar (och dygn) utan att brytas ner. Har haft problem med att vara ensam tidigare, som ni tidigare vet.
Jag känner mig trygg i min egna kropp, även om jag sällan reflekterar vilket s.k "kön" jag skulle tillhöra.
Jag ser endast mig själv som individen Lottie, som jobbar på att bli så lycklig & tuff som jag någonsin kan bli.
Jag skulle verkligen vilja blogga varenda dag, för jag har så mycket jag vill dela med utav, och också av den anledningen att jag verkligen älskar att skriva. Jag har så mycket att skriva om, för det känns som att livet är riktigt härligt faktiskt. Om man tänker ur en annan synvinkel, så har jag samtidigt allting att förlora:
1. Mina fantastiska vänner
2. Mitt fina jobb.
3. Musiken & Litteraturen
4. Att jag & min hjärtevän har det stabilt igen.
5. Mitt fina hem.
Ps. Sticker till Sicillien imorgon, så just nu kan jag inte uppdatera, men hoppas på att börja öka mitt skrivande här i bloggen till dagligen basis. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!