Godkväll mina vänner. Jag kom just hem från jobbet, det var/är väl okej tror jag. Idag och igår har jag grubblat en hel del på min karriär. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med, eller? Jag vet nog precis alldeles vad jag vill syssla med egentligen, men det är till syntes ouppnåerliga grejer som bara riktigt ambitiösa människor tar sig an och fixar. Ni vet mycket väl att jag vill skriva en bok, skriva musik, skriva en bok till. Jag har alltid fasat inför 8-15 jobbet. Jag vet så många i min egna tillvaro som går in i en fruktansvärd dimma om veckorna och inte gör annat än att jobba och sova. Deras söndagsångest är dessutom fruktansvärt. Jag hade ett 8-16 jobb i en månad. Jag bröts ner, jättesakta. Jag slutade måla,spela gitarr,rita, skriva - allting jag gillat innan. Ingen stimulans. Jag bara sov och jobbade = ångest. Vill verkligen inte hamna där. Min pappa talar alltid för hur viktigt det är att jobba och att man måste jobba osv, det kanske jag håller med om. Men jag tror att man kan klara sig även om man inte jobbar 8-16, varenda jävla vardag. Då kan jag hellre fattig, bara jag behåller min frihet, för det är det finaste en människa kan ha.
Just nu lyssnar jag på min eminenta "jazzkväll"s lista. Den är oklanderligt bra. Massa shysst jazz man kan lyssna på när småtimmarna kommer. Jag skriver alltid bra till jazz, blir heller aldrig deprimerad. Jag tror att jag känner mig ganska glad när jag lyssnar på jazz, även om låtarna oftast handlar om misär. (I alla fall B.Holidays alster) Jag känner att hösten står utanför dörren och det är faktiskt med med mixade känslor. Jag älskar höstens färger och lukter, men ogillar skarpt när det är mörkt hela tiden. Visserligen kan det vara mysigt att sitta infiltad hemma, men när man måste gå hem från bussen uti mörkret själv så känns inte det så getmytligt faktiskt. Imorgon har jag skol, ska försöka ta mig upp och skriva lite mer då, eftersom mitt hjärta stampar i marken och vill att jag ska krypa ner intill henne och gosa. Och det kan man ju inte tacka nej till - eller hur?
Godnatt alla fina människor som läser.
Just nu lyssnar jag på min eminenta "jazzkväll"s lista. Den är oklanderligt bra. Massa shysst jazz man kan lyssna på när småtimmarna kommer. Jag skriver alltid bra till jazz, blir heller aldrig deprimerad. Jag tror att jag känner mig ganska glad när jag lyssnar på jazz, även om låtarna oftast handlar om misär. (I alla fall B.Holidays alster) Jag känner att hösten står utanför dörren och det är faktiskt med med mixade känslor. Jag älskar höstens färger och lukter, men ogillar skarpt när det är mörkt hela tiden. Visserligen kan det vara mysigt att sitta infiltad hemma, men när man måste gå hem från bussen uti mörkret själv så känns inte det så getmytligt faktiskt. Imorgon har jag skol, ska försöka ta mig upp och skriva lite mer då, eftersom mitt hjärta stampar i marken och vill att jag ska krypa ner intill henne och gosa. Och det kan man ju inte tacka nej till - eller hur?
Godnatt alla fina människor som läser.
(bilden är tagen för ett år sedan utav mig i Skara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!