Om inspiration:

"Idag har någonting liknande en revolution inträffat. När jag blir inspirerad eller  hamnar "in the mode/zone" tar jag aldrig tillvara på de små tillfällena, men just idag gör jag det. Jag blir inspirerad av att åka tåg, det triggar igång skrivarlusten på en gång (till och med när tåget är 1 timma försenat). Jag vet inte varför, kan det vara alla nya intryck och sekvenser? Alla sorters folk? Lukterna?

(när jag renskriver hemma hos föräldrarna byter jag från röyksopp till jazz: röyksopp är tok för glatt.
Hoppas att ni antecknar)

Jo, jag läser ganska mycket nu dessa dagar. Om någon av Er inte visste, så studerar jag Litteraturvetenskap och det innefattar alla böcker som du måste läsa innan du dör, och under tiden aktivt komma på smarta skillnader/ saker som utmärker just dessa böcker. Att läsa är dock otroligt inspirerande för mig, det utvidgdar mitt ordförråd och ger mig ett större "ah, den boken har jag läst!"-förråd. Men också ett större litterärt kapital. Jag har funderat på att ta en kandidatexamen i Litteraturvetenskap, men jag vet inte varför. Det låter bara häftigt. Vet ni vad kandidat och masterexamen betyder?
I min väska ligger sex kurslitteraturböcker nertryckta. Inga kläder, inget smink, inga extraskor. Simply - böcker. trosor och antidepressiva medeciner. Så jävla typiskt mig. Att ha med "tusentals böcker" som väger massa, när jag istället kunde skippat skiten och gjort som alla andra - packa ner massa kläder som väger mindre. Så jävla typiskt mig - att inte vara en brud på insidan. Jag har tänkt på det där med vilket kön jag tillhör, men jag känner mig verkligen inte hemma hos några av lagen, fattar ni? Jag associerar man/kvinna med väldigt stereotypa och normativa saker. Jag tycker också att det är jobbigt att fylla i om man är man eller kvinna i undersökningar. Tycker det är jobbigt, och fräser inombords att det spelar väl för fan ingen roll".

Jaja, nog om genus för idag. I min fantasi är jag, och kommer alltid förbi Lottie. Jag ser mig själv i framtiden som skärpt, bildad inom det humaniora och tycker att livet är ganska okej. Jag prioriterar fortfarande att resa och har knutit kontakter med många världen över, det finns alltid någonstans att sova  Jag tror att livets mening är att samla på sig minnen att leva på så länge som möjligt. För, när du blir äldre - är minnen det enda du har. Vännerna försvinner, familjen, friskheten - men dina minnen kommer du aldrig tas ifrån. Kolla bara på min egna kära mormor, som för övrigt fyller 93 snart, hon kollar på sina älskade kort hela dagarna och erinrar sig. Hon berättar så mer än gärna om alla historier hon har på lager. Men närminnet hennes, det är alltför kort. Men jag älskar dig fruktansvärt mycket ändå mormor!