(två samlade anteckningar ur mitt kollegieblock )
"Gjorde världens största t-bubbla på 60bussen in till stan. Räknade kalorier som vanligt, men kom fram till att jag ändå kunde klappa mig själv på axeln för dagens matintag. Tänker på dig, precis hela jävla tiden. För varje sekund du inte hör av dig, brister mitt hjärta ännu lite till. För varje minut du inte hör av dig, går luften ytterligare ur mina lungor - lite till. Bitterkärringen bredvid mig luktar sprit och elakhet. Jag går av bussen och går på restaurang. Äter en syndigt god pizza och dricker vino rosso till. Smaksensation! Skriver "var tacksam" på en tjugolapp som jag lämnar i dricks, och vinglar hem - med ett leende på läpparna."
&
"Tänker på det ofta. För ofta. Hur det kommer bli när du försvinner. Jag spyr inom mig på bara själva tanken. Jag kommer att få ett samtal när jag minst anar det. Precis som förrförra gången. Men den lilla, cyniska människan inom mig kommer fatta direkt vad du i andra sidan luren kommer att berätta för mig. Du kommer att börja med:- Lottie, jag har något tråkigt att berätta..
Min rustning och mitt skal kommer att falla till marken. Bara min svarta, trasiga själ kommer finnas kvar.
Sedan kommer jag viska: - Jag går nu, vi ses igen, i den här världen eller nästa.
Sedan omsluter jag mig i mitt egna mörker och därifrån kan bara du dra mig ut ur. För om du inte gör det, kommer mitt självdestruktiva jag göra det och beröva mig livet här på jorden.
Jag kommer att erinra mig om precis varenda sekund jag fick tillsammans med dig. Varenda sekvens, vartenda andetag jag tog i samma rum som du. För ju starkare jag minns dig, desto mer levande förblir du inom mig. Om jag väljer att inte ta vara på det vi delat tillsammans, skär jag av din sista pulsåder och ditt sista andetag & jag då dig inte längre har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!