Du ska inte få mig i år igen.

Har på senaste tiden skrivit mycket om min ohälsa, vilket inte varit roligt för varken Er eller migsjälv. Om ni inte visste, så för ett år sedan mådde jag så dåligt att jag fick åka in till psykakuten, för att bli inlagd i över två veckor. Jag har på sistone haft känningar att samma hemska depression varit på väg, och den svagare (just då väldigt dominant) delen utav mig sagt att det finns ingenting att göra åt detta, utan bara vänta ut smärtan och ångesten, men idag gav jag mig en riktigt fet smäll på käften och säger ifrån

Du ska inte få mig i år igen.

Jag förtjänar att må bra, och jag tänker kämpa för det. Riktigt jävla hårt. Jag tänker inte sluta slåss, utan tänker använda mig utav de redskap jag har för att ta mig igenom den här vintern, och inte sett från ett sjukhusfönster, utan från mitt egna, fina fönster här hemma.  Jag tänker inte ligga och gråta tills tårarna tar slut som förra året, jag tänker inte skära mig med rakblad eller ha självmordstankar. Jag tänker inte dra ner min flickvän, familj & vänner i samma träsk. Jag tänker inte stirra in i en vitmålad sjukhusvägg och vara i sjukhusmiljöeer överhuvudtaget. Jag tänker inte bli matad med lugnande tabletter som på sjukhuset, för att tro att jag kommer må bättre av det. ALDRIG.

Jag tänker använda mig, som jag skrev innan, utav medel jag vet fungerar på riktigt. Jag tänker umgås med mina underbara fantastiska vänner (fyfan vad ni är bäst), min fina familj och min flickvän som jag är dödskär. Jag tänker släpa mitt arlse till gymmet för att få endorfiner och kväva ångestelden som finns inuti. Jag tänker kväva ångesten genom att tvinga mig själv till skolan, genom att prata om hur jag mår, smörja mig kropp med yoga, promenader och god mat. Jag tänker inte utveckla någon ätstörning eller börja svälta mig själv. Jag tänker må bra, så passa dig jävligt noga - depressionshelvete.