"Idag orkar jag inte leva, jag bara faller längre och längre ner - ini min fruktade depressionsdimma. Och fyfan, vad svårt det är. Jag är fortfarande ung och har redan plågor- hur kommer det då bli om ett halvt decenium?
Ty min kropp är en trädstamm där lager efter lager skrapats bort utav livets helvetiska stormar. Min själ är blott en förmultnande jordehög medan mitt skelett vittrar sönder allteftersom mitt liv raserar ner i avgrundens svarta mörker."
/Glad Lottie med aptit på livet.
Och bli inte rädda, jag mår mycket bättre nu, tack vare kaffe, Sofia, förstående vänner och musiken.
Och bli inte rädda, jag mår mycket bättre nu, tack vare kaffe, Sofia, förstående vänner och musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!