Jag vet inte vem som läser min blogg, eftersom jag inte kan se er. Jag vet inte hur du har hittat hit, eller vart du kommer ifrån. Jag känner inte till dina värderingar eller vad du röstar på, men allt jag vet är att det är någonting med mig som gör att du stannar kvar här och läser.
I helgen har jag bakat lussekatter med svärmor som jag även tog en bild på, då de var så satans fina!
(se bild) och städat ordentligt i vår lya här ute i trollskogen. Min mamma och pappa blev oerhört glada när dem fick veta om att de får massage (hos massör) utav mig i julklapp. Känns som en jävligt bra julklapp. Mina föräldrar ska ha det allra bästa, och en får göra så gott en kan. Var hos min nya psykolog idag, det är jobbigt att prata om hur man mår just nu, men det var roligare att prata om framtiden. En av hennes hundra frågor: Hur ser du på framtiden? Skönt nog så är det nog den som får mig att överleva lite känns det som, tanken på att bli journalist och kanske t.om vara kulturjournalist får min lilla ångestklump att bli mindre för stunden. Min fina Sofia sa nyss någonting som stämmer väldigt mycket, nämligen:
"Jag vet att det inte är kul att gråta eller så, men jag tror att det bara är för dig att försöka ha det så bra som går, tills det blir bättre"
Och det är just det jag ska göra. Härda ut stormen, och göra det så lycklig som går. En fin bild på mina små sötisar till kusinbarn får avsluta kvällen. Puss & Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!