Inhalerar förbjuden rök i lungorna, äter en Japp och tänker att jag har haft en ganska fin kväll. Jag dukade upp till glöggfest - men bara en stark kämpe tog sig hit trots regn och rusk. Det var fint det. Jag har gjort jättefina julkort idag, men inte till alla som läser, det tror jag inte. Så, om jag tycker om dig lite extra mycket -- bör du kika i ditt brevinkast de närmsta dagarna.
Jag tänker satans, ohälsosamt och rationellt mycket på döden dessa dagar. Inte just rädslan för den, men just allting kring den. Att jag är döende, att mina vänner kan försvinna, att mina nära och kära i familjen kommer försvinna -- före mig. Hur fan ska jag kunna klara av att leva utan min mamma eller pappa? Bara tanken ger mig ångest. Men det som är så sjukt är; är att jag tror att det ska hända nu. Varje gång jag säger "hejdå" till mamma eller pappa i telefonen - känns det som sista gången. Eller varje gång jag träffar min mormor, känns det också som att det är sista gången. Jag drömmer hemska mardrömmar eftersom jag tänker på dessa hemskheter, om döda släktingar som blir korsfästa och andra helt absurda saker som tynger ner mig.
Jag hatar döden.
(fetastefulasteångestklumpenimagen)
Ville bara säga det, godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!