allting har blivit dubbelt så svårt helt plötsligt

- Ja, nu är jag hemma, ja, nu har det börjat. Isolationen. Alla anpassningar, att belasta rätt, att inte gråta, att tänka positivt och att inte gå sönder inifrån och ut. Det kommer att gå bra, men jag  antar att det tar ett par dagar att vänja sig vid att hoppa på kryckor och att alla lätta saker som man inte tänker på, plötsligt måste göras på nya sätt och tar massa tid. Men egentligen gör inte det ett skvatt, för jag har ju hur mycket tid som helst. Jag ser mycket fram emot att vännerna kommer och hälsar på, men ett stort nederlag är att jag inte kan få färdtjänst utan måste fixa skjuts själv om jag ska någonstans. Lyckligtvis kommer nog det lösa sig, att jag kan åka till repet (prioriterar mest) en gång i veckan, och för att sedan göra alla andra ärenden samma dagar.

Δ