Jag tänkte berätta tanken bakom min nya tatuering, eftersom den består av en mening som lyder; "the only constant is change" alltså: förändring varar förevigt. Som livsåskådning tror jag inte på något övernaturligt eller på någon gud. Inget efterliv eller återfödelse. Jag tror på att leva för att bli den bästa människan jag någonsin kan bli, enligt mina egna ideal och förhoppningar förstås. Jag ser mitt liv som en fantastisk gåva - men även som något skört. Jag ser min kropp som något jag måste och vill vårda på bästa sätt, för att kunna bli gammal och ha god hälsa.
Att ta hand om sin kropp borde egentligen vara människans största prioritet. Istället kvävs vi av vardagliga måsten såsom familj, jobb, ekonomi m.m Att finna verktyg för att klappa på sitt inre är någonting jag fått stor kännedom om under de senaste åren, då jag varit i kontakt med både sluten/öppen psykvården.
Jag är nästan tacksam för min psykiska ohälsa, då jag kanske aldrig annars skulle ha lärt mig att ta hand om mig själv. Annars kanske jag aldrig lärt mig hur jag hanterar ångest, depression, osunda vanor, oro och dålig självkänsla. Om jag aldrig hade suttit hundratals timmar bakom stängda dörrar och blottat mina innersta tankar inför tiotals olika främmande människor, skulle jag kanske mått halvbra/halvdåligt hela livet. Människor drar sig för att ta åt sig, att inse att de förtjänar att må bra, hela livet. Människor tänker ofta att vara lycklig inte är möjligt, att det är orealistiskt och naivt. Att må bra har vi inte råd till. Att må bra är att ha mycket pengar. Nej, det är det inte. Men det klart att få mår bra av att vända på alla sina slantar år ut och in, speciellt när man har små munnar att mätta. Jag tror inte att pengar är lösningar på alla problem, jag tror inte att långsiktig lycka kan köpas för pengar.
Och tillbaks till tatueringen: lycka, hälsa, liv, kärlek, rikedom, hopp, tro, frid,passion, vänskap eller tillit - inget av dessa åtråvärda saker varar förevigt. Men förändring är det enda som varar. Oavsett hur illa saker är, kan du alltid förändra dig, nästan alla gånger. Jag kan alltid försöka en gång till. Jag kan alltid bli lite lyckligare, smalare, smartare eller visare - så länge jag tror på förändring. Förändringen är aldrig långt borta från oss. Jag kan alltid bli en bättre människa. Kan alltid försöka uppnå mina mål i livet. Så länge jag lever.
Kloka ord. Det känns som att det finns så mycket man skulle vilja prata med dig om. Förändringen som det enda konstanta är en urgammal insikt, som finns hos buddhismen, Herakleitos (han uteslöt inte möjligheten av att saker kan finnas, en stund), Nietzsche och många andra.
SvaraRaderaEn av de vackraste tankarna jag läst om finns just hos Nietzsche: den eviga återkomsten. Det handlar om att nuet är en port, varifrån det leder två vägar, framtiden och dåtiden och att de är bundna att mötas någonstans. Allt är en upprepning av sig självt. Det finns en konstant pånyttfödelse av nuet, som är, var och kommer att vara på samma gång.
Apropå självförkovring är jag också med dig. Det du talar om låter väldigt likt det Aristoteles talade om. Traditionellt ser man honom som en dygdetiker men hans filosofi är inte så snävt som etik, så som vi känner till det idag. Det handlar om att bli en god människa, uppfylla sina potential, nå det som han kallade "eudaimonia" som knapphändigt skulle kunna översättas som "lycka" (men som självfallet inbegriper mycket mer än så). I det ingår allt från hälsa, goda relationer, sunda vanor och rätt tänk eller intention (det sista är nog det viktigaste) osv. Jag gillar Aristoteles.
Tack för kommentaren Saila! Jättelikt att höra att vi värderar saker lika! Vem av mina vänner har vi gemensamt?
RaderaEnligt Facebook har vi många. Men det är nog Jonna som jag bäst kontakt med. Jag har planerat att komma på symöterna någon gång. Ni verkar vara ett härligt gäng!
Radera