måndag 30 juli 2012

JAG SPYR PÅ MATCHOMENTALITETEN

Jag är en queer, och jag är stolt över det. En queer innebär att jag är en htbq-person som trotsar samhällets hemska och normativa "kärnfamiljs och heteronorm"-tankar. Jag tror inte att ett barn måste ha en mamma och en pappa för att uppfostras rätt, utan vuxna människor som lär barnet vad som är rätt och fel. Mer än så behövs inte. Och jag är inte anti-heterosexuell, det är lika äckligt som homofobi, men jag är anti matcho-mentaliteten som är en byggsten i  samhället. Jag kämpar för ett samhälle för alla, oavsett funktionshinder, kön, ras, färg och form. Matchomentaliteten är inte alla med kukars fel, utan samhällets som i hundratals år (och även till viss del i djurriket) lärt ut  att alla som definierar sig som kvinna ska behandlas sämre, dagligen ta massa sexistiska skämt, ha sämre villkor i alla lägen, ses på som köttstycken och produkter, se ut och te sig på ett visst sätt, inte vara kapabel att lyckas uppnå t.ex musikalisk talang som män och därför inte alls lika ofta stå i rampljuset (om en inte visar halva kroppen naken) per automatik.

Detta är mycket av vad en del utav feminism som ideologi går ut på att bekämpa. Ge kvinnor ett bättre liv och en större röst, världen över. Men själv har jag med åren blivit en betydligt mer radikal feminist. Jag har i närmsta laget blivit en anarkofeminist.
Jag ser ner på så kallade "snubbar" som tar sig rättigheter och tror att hen kan behendla brudar hur fan hen vill. Deras ögon som tittar runt på krogen och deras munnar som dreglar över ett köttstycke som befinner sig i vimlet, och ser ingen anledning att hon inte skulle vilja ligga med hen. Som inte bryr sig om hon kommer när de har sex, som bara bryr sig om att tömma sin äckliga pung. Snubben som våldtar och trakasserar sin flickvän i åratal, och hotar henne med döden om hon berättar någonting. Detta är ett par orsaker till varför jag börjar bli allt mer anti snubbar. Många av mina heterosexuella vänner har svårt att hitta bra män, och varje gång de berättar att snubben de blivit kär i behandlar dem som skit växer sig mitt hat allt starkare och starkare. Snubbar/matchomentalitet är ingen ras. inget kön. ingen sexuell läggning eller folkgrupp, så därför har jag legitimitet att hata den, anser jag. Lika mycket som jag kan hata Sverigedemokrater eller som dem kan hata mig för att jag är feminist, djurrättare eller queer. Kampen går vidare!

2 kommentarer:

  1. Jag är också rädd. Rädd för att ni vill tvinga mig i en ny norm. Du vill uppenbarligen sparka ut heteronormen. Men den måste ersättas med en ny. Det normlösa samhället är ju kaos. Så Du vill ha er norm som ersättning och då blir det andra som kommer att känna det ni känner idag. Ni blir lyckliga. Andra blir olyckliga.
    Tack så j-a mycket...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle jag vilja tvinga dig till att följa en norm när jag själv tar avstånd från en? jag tror inte att samhället inte behöver normer och tycker absolut inte mindre om heterofolk. jag tycker bara att förståelsen för hbtqpersoner och jämställdhet mellan de två olika könen ska råda. matchomentaliteten jag pratar om är bara ett vanligt/normativt beteende som skapar segreation och förtryck, och då menar jag att det är den jag är emot, inte heterosexualitet.

      Radera

Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!