NÄR DÖDEN STÅR PÅ GLÄNT

Jag mår bra. Ni behöver inte vara oroliga. Men jag är lite spänd i kroppen. Ni kan se att på mitt nyckelben så är det rött, det är för att jag har tryckt så hårt för att försöka få bort spändheten. Aj! Silja är i/på Hawaii och jag kunde inte vara mer glad för 'na. Men jag saknar henne änna. Saknar alla mina kompisar. Hela tiden. Ibland är det skönt att släppa allting; gym, vänner, möten, dieter och måsten och bara åka hem till föräldrarna för att bli ompysslad, visst tycker ni? Jag älskar att komma in i mitt rosa flickrum och krypa ner i den nybäddade sängen som jag vet att min mamma omsorgsfullt gjort åt mig redan dagar innan min ankomst sker. Så gulligt!

Jag älskar mina föräldrar. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem, det vore sjukt, det finns liksom inte på min radar. Jag är deras barn och de är mina föräldrar - och så är det ju bara, eller hur? Att ha en döende förälder, oavsett ålder, måste vara bland det värsta som finns. Jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen någon av mina föräldrar tas ifrån mig, får ångest bara jag tänker på det! Och nej, jag accepterar och vet att det måste ske, men det känns fortfarande helt bisarrt att inte veta att de finns ett telefonsamtal bort eller en timmas tåg från Göteborg, där jag bor. Ska provjobba på ett nytt jobb nästa vecka, och det är väl kul, antar jag. Har jättesvårt att ta ut någonting vad gällandes arbete i förskott sedan det där i December hände. Att jag fick ett asbra jobb, hos en fantastisk brukare, allting klaffade liksom. Sedan efter två dagar tyckte inte brukaren att det funkade och då fick jag gå. Att vara personlig assistent är ett bra jobb, oftast.

Men ibland är det väldigt osäkert, även om en har ett fast tjänst med fast lön. Det spelar ingen roll, en kan bli uppsagd dagen efter ändå. Det ligger så himla mycket i vad brukaren tycker, vilket är så klart. Men om någonting skulle råka gå fel, så går det verkligen illa, eftersom det är ett såpass intimt arbete. Aja! Det kommer lösa sig. Jag kommer få ett jobb inom ett par veckor, och då berövas jag på min frihet. Men sorgligt nog måste jag ge upp den nu för att börja tjäna lite cash. Det har varit skönt att vila upp sig ett tag visst, men att behöva stressa för att sparpengarna tar slut är inte helt stressfritt det heller. :)