Och jag känner mig som en riktig arbetare. Det är mörkt på himlen men ändå sitter jag här och ler. I min omgivning finner en trötta, uthärdiga morgonpendlare som slussas ut i arbetet, slaveriet, you name it. Men en måste ju tyvärr slava för att kunna överleva i detta pengastyrda samhället, men jag verkar ha jävligt svårt att infinna mig i det. Well, 'nuff said 'bout that. Jag är i alla fall påväg mot det som eventuellt, förmodligen, kanske (fatta stressen?!?) är mitt arbete. Ha det finns mafaZz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!