Allting jag tyckte om att göra, är som bortblåst den här veckan. Att träna 2-3 gånger, hänga med olika vänner, äta nyttigt och att skriva verkar inte finnas på dagordningen. Jag är nere i depressionsträsket igen, sådär när en gråter sig till sömns vareviga kväll, glömmer av precis allting en ska göra och även det någon just sagt. Såhär dåligt har jag inte mått på länge, och tur är väl det. Tur i oturen är också att min nedstämdhet är befogad, jag sörjer ju en bortgången vän. En nedsläckt stjärna - en fikakamrat och källan till att jag ens finns. Nu är hon bara borta.
Det är tur att det finns söta katter och hundar vars söta gester fortfarande ger mig ett par svaga gnistor. Det är tur att favoritserier med favoritflickan finns. Hennes pussar, snuffsar på min hud och kramar räddar mig. Och ben and jerrys. Och bandet. Och vännerna. Och solen. Fågelkvittret. Ljusare tider och att jag äntligen har ett jobb. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!