Hejsan kompisar. Idag skedde begravningen av min mormor, och det gick så himla bra. Allting var precis enligt hennes vilja och de små barnen skötte sig exemplariskt. Prästen, som varit socknens präst under åtminstonde hela min livstid - valde precis de rätta orden om mormor.
Hon betonade mycket om Gud såklart, vilket är ganska logiskt - och i övriga fall är jag sjukt anti det, men idag kändes det rätt. Mormor var troende, från vaggan till graven - så r mina läppar formade orden i de välkända psalmerna och stämbanden precis kunde ta de höga tonerna, kände jag att jag gjorde det för mormor. För att det var en stor bit av hennes liv, hennes tro. Det sade många fina och rörande ord, bland annat om att mormor var - och är den snällaste i världen. Så givmild, osjälvisk och from. Det blev en begravning värdigt henne. Och fyfan vad ont det gör i hjärtat - men den svåraste tiden är kanske är över nu. Och en ny tid börjar; när en kan tänka tillbaks på henne och glädjas åt alla vackra minnen vi delar ihop. Och dem är oräkneliga, älskade Anna-Lisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!