Du verkar klara dig så himla mycket bättre än vad jag gör, och det får mig att känna mig som världens loser - vilket jag faktiskt är. Sitter med en kopp dyr vuxenvälling bland latteföräldrar på ett café på Frölunda torg och försöker se normal ut, som är ett fruktlöst försök.
Sätter mig på våningen över för att kunna få vara i fred och lipa lite. Ja, det blir mycket lip nu för tiden. Kanske är denna epoken i mitt liv värd att kallas för "lipa".
Jag har så många fina vänner, men ingen känner mig som du. Ingen säger så rätta ord som du. Ingens fingrar och ingens röst känns som din. Inga ögon fångar mig som dina och ingens hud är lika mjuk. mjul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!