Jag ska sluta vara så jävla jobbig, jag ska sluta vara så jävla på. Du vill inte ha mig - det måste accepteras - det måste förstås.
Jag går runt i mitt ensamma mörker och märker inte att solen skiner stark
- jag har slutat bry mig - jag skiter i allt.
Jag är blind, jag ser inte längre det som är framför mina ögon. Fast jag låter ögonlocken vila - finns bara dina ögon som hemsöker mig som en vilsen själ. Fast jag försöker glömma dig på det sättet - gör du inga fel, du tar hand om mig så jävla väl.
Hittar inga fel, inga flagor - ingen skevhet. Du säger att du bär på en hemlighet - snälla kan du inte berätta för mig så att jag vet? Berätta för mig vilket monster du egentligen är, att någon som jag aldrig kommer att släppas in i din sfär.
Låt dina vackra läppar säga de tre orden; jag hatar dig.
Låt din muskelösa arm slå mig på käften - helst så att jag blöder riktigt.
Kan inte dina ögon - dom som jag förlorat mig i tusenfallt - väsa av hat inför mig - och tala om för mig utan ord - kan du inte bara be mig att dra åt helvete - eller säga "jag vill aldrig se dig igen" - först då skulle du få ner mig från molnen - först då kanske skulle jag hitta hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!