Vissa dagar eller tider på dygnet ligger jag och vrider mig av ångest och det enda jag tänker på är Henne och att hon har någon annan som kysser henne nu. I samma stund tänker jag ofta att jag inte klarar av en endaste sekund till, precis som jag trodde att jag inte skulle göra heller. När jag levde med henne, tittade jag ofta in i ögonen jag smällt av tusentals gånger när hon inte såg på och tänkt för mig själv att jag vill inte ens tänka på hur mycket jag inte skulle klara av att inte leva med dig.
Men vissa tider på dygnet, som nu, går det nästan bra. Jag behöver lägga så helvetes mycket tid på mig själv. Jag behöver inte bara förändra hur jag tänker och agerar, utan även hur jag låter andra människor behandla mig när jag hänger med dem. Jag har alltid varit (känns det som) en brud som sällan talar om hur jag vill ha det eller när jag inte trivs med någonting. Jag har sått sunda fröer i min jord tusentals gånger, men det är sällan som ett frö verkligen får frukt och verkan i mitt sätt att leva. Jag dricker i perioder ganska mycket alkohol och tillika äter för mycket mat (alltså jag och portionsstorlekar är och har alltid varit fucked up)
Jag önskar ofta att jag vore en robot eller dylikt där det bara gick att omprogramera om beteenden eller så, ändra inställningar liksom. Men å andra sidan - vad vore livet utan irrationella känslor och utmaningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!