Carpe fucking Diem / God Jul

I min mage ligger en oerhörd mängd julmat och på min vänstra sida en oerhört gullig hund. Jag fryser inte och när räkningarna är betalda räcker det till mat, öl, busskort och kaffe. Jag har en hyffsat frisk familj och ett par vänner samt en ganska fet umgängeskrets. Tack som fan.

Jag är inte särskilt snygg och verkligen inte om en utgår från idealet. Det är sällan någon raggar på mig (knappt 2:45-raggs-duglig) och jag blev mobbad hela min uppväxt. Jag har gått genom flera svåra depressioner och varit inlagd på psyket som till följd av mycket självdestrutivitet i yngre dagar. Min mamma har varit allvarligt sjuk flera gånger och jag har hittat en släkting död i dens hem. Min mormor dog i år och vi hade bra kontakt. Min släkt är väldigt speciell (är inte allas det kanske?) och jag har jämt ont i min rygg. Mina fingrar är krokiga, mina fötter och rygg är sned/a och jag skelar typ asmycket. Dessutom är jag inte den vassaste kniven i lådan - men det gör faktiskt ingenting.

Men jag klagar inte, jag hyllar fanimig livet och mig själv och att jag just blev den lilla halvdumma, runda och märkliga personen jag är! Jag älskar fan livet, även om det inte är så jävla glassigt, framgångsrikt eller speciellt.

Kontentan av det här inlägget är att jag allra mest är glad för att jag har möjligheter - förmodligen du också. Ja, det är jävligt lätt för mig som en vit och ung brud att säga så och till mitt enda försvar är att jag verkligen hoppas och tror att jag tyckt samma oavsett vilken kropp jag hade varit född i. Jag är medveten om mina många privilegier och känner tacksamhet för så jävla mycket varenda dag. En kan inte välja vart en kommer ifrån eller vems ens biologiska föräldrar är. Det en kan välja är hur en lever sitt liv. Och jag väljer att genom vit svennebananbrud, göra mycket för att folk med samma och fler privilegier än jag att inse detta och gå ner från sina höga hästar och bekämpa allt slags förtryck i det pissiga (e)nsamhälle vi har skapat.

Vi har olika förutsättningar till allting. Jag skulle säkerligen kunna bli ingenjör om jag ville, men det skulle krävas hundra gånger mer tid för mig att fixa det, än för vad det skulle göra för en logisk person. Men vetskapen om att kunna göra så mycket, bara en ger sig fan på't ger mig sådana enorma lyckokänslor.

God Jul och Carpe fucking Diem.