Om att spela i Solanas Cunts

När bandet startades i slutet av förra året hade jag ingen aning om att det skulle att komma att bli så jävla viktigt för mig. Jag har sysslat med musik länge men aldrig haft en riktigt band, förutom ett, när jag var väldigt liten och det kom liksom aldrig någon vart. Sedan hittade jag intresset för att starta ett band med brudar via internet och tjatade som fan på initiativtagaren att få vara med. Ett par veckor senare träffade jag tre helt nya personer på Andrum i centrala gbg. Jag var så jävla nervös. Ville göra ett gott intryck. Vara tuff. Mötet gick bra och vi repade in covers av b.l Bikini Kill, Bitch Alert, Hole (och Courtney Love) och The Runaways och jag kände gång på gång att det var just det här jag hade saknat. Den fantastiska, underbara tillhörigheten.

Sedan efter ett par månader skapades lite inre konflikter och vi bytte ut medlemmar och vissa andra fick nya positioner. Nu hade bandet skapat en stabilare grund och vi mådde bättre allihop. Jag fick upp ögonen anarkafeminism via de andra i bandet eftersom jag ärligt talat inte visste så mycket. Och så många bitar föll på plats. Jag blir mer och mer passionerad för kvinnokampen varje dag, och det är i grund och botten - det Solanas Cunts finns till för. Ja, vi är ett jävligt viktigt band för att vi vågar ta fighterna. Vi vågar utmana rådande strukturer och normer (främst) inom musik & kulturlivet för att göra det mer tillgängligt för våra kommande systrar att hålla på med musik. Det finns vissa av oss som oroar oss dagar (speciellt jag) innan vi ska ha en spelning, bara för att vi vet hur jävla jobbigt det kommer att bli, men samtidigt, tvekar vi aldrig en sekund på att vi måste göra det här, vare sig vi vill eller inte.

Vi måste vara extrema för att samhället inte reagerar annars. Och om inte samhället/den stora massan reagerar och tar ställning, kommer det aldrig ske någon förändring. Utan konfrontation, diskussion på gräsrotsnivå kan vi inte ta död på de patriarkala strukturerna som har förgiftat samhället i tusentals år. Och rent konkret - vad gör det här jävla patriarkatet med oss egentligen?

Jo, det ska jag säga dig. Det finns fler sorters kvinnoförtryck än att bära hijab, bli bortgift eller som kvinna sälja sin kropp för pengar för att tillfredställa mannens s.k behov. Det finns i alla länder, i alla kulturer, i olika former. Det finns hemma hos dig, i konversationer, i tankemönster, på arbetsplatsen, ja, det finns ta mig fan precis överallt och det sjuka är att det anses vara extremt att kalla sig feminist (= dem som insett faktum) men inte att leva helt omedveten om sina privilegier eller vad en egentligen blir utsatt för 24/7?!

Patriarkatet är det som gör att mina vänner oftast inte kommer när de ligger med *män på fyllan eftersom hans njutning går före och kvinnan ses något som en tömmer sig i. Patriarkatet är den mentaliteten män* har när de tar sig alla jävla friheter och rättigheter precis hela tiden i form av att tro att de kan ligga, interagera eller röra vid vem som helst, hur som helst och när som helst. Patriarkatet är det som får samhället att skuldbelägga offret vid våldtäkt snarare än att inse att det är våldtäktsmannens mentalitet som måste ändras, redan vid födsel. Patriarkatet är line upen på stora festivaler där inte ens hälften av akterna innehåller artister med brudar/transpersoner. Patriarkatet är den fruktansvärda dåliga statistiken som visar hur många % av världens offentliga personer inom alla branscher är kvinnor. Patriarkatet är att snubbar redan som små får lära sig att ta så mycket utrymme och låta så mycket som möjligt och patriarkatet är att kvinnor får lära sig att vara tysta och inte i frågasätta. Patriarkatet är den designer som skapar bekväma kläder för män och trånga kläder för kvinnor. Det finns så jävla mycket mer exempel som jag kommer att fortsätta ta upp en annan gång, men det får räcka för nu.

Solanas Cunts finns för att krossa alla sådana här exempel. Vi vill krossa männens beteenden inom musiklivet som frågar om vi vill ha hjälp med inställningarna när vi roddar, som inte tror att vi kan spela, som känner sig kränkta (istället för att se över sitt egna beteende) när vi skriker ut vårt budskap, som hånskrattar åt oss eller som skriker att vi är fula och borde raka våra armhålor. Vi finns för att vi vill hjälpa våra systrar, såsom systrar innan vår tid, slogs och kämpade för att vi skulle få det bättre. Vi har det ansvaret och vi tar på oss det. Vi kommer att skrika tills vi dör. Vi tänker inte hålla käften och snällt gå och rösta på FI! och tro att det räcker. Vi ska provocera, väcka diskussion, ta fighter, omställa och utbilda om och om igen. Tills den sista mansgrisen är död.