Kom tillbaka till mig.

Jag saknar dig inte på det sexuella planet. Jag saknar inte dig som min flickvän eller älskare, jag saknar dig som min bästa vän.

Den som vet precis allting om mig och vice versa. Du som kunde läsa av mitt kroppsspråk som en läkare hittar symptom. Du som visste precis vad jag behövde för att känna mig trygg. Du som ville förstå när alla andra vek. Jag saknar att höra om de djupaste tankarna som ingen annan visste och de mörkasts hemligheterna jag fortfarande är den enda som vet om dig. Jag saknar att vara så viktig för någon som jag var för dig.

Vi som höll kontakten flera gånger per dag och var centrerade solen runt jorden. Vi som planerade ett liv tillsammans. Matveckor, aktiviteter och kvalitetstid. Vems föräldrar vi skulle besöka vilken helg. Jag saknar din släkt, speciellt din underbara mamma.

Jag saknar våra oräknerliga kvällar på Cyrano, Le Pain Francais eller under täcket och framför Parks n Rec, där vi kan alla repliker utantill. Jag saknar våra skogspromenader där vi diskuterade, önsketänkte om en annan värld. I ett annat liv. Utan pengar och framgångshets. Jag önskar att jag lyssnade bättre på när du pratade om någonting du brann för. Jag önskar att jag var så mycket bättre även om det inte var det som dödade oss.

Det som dödade oss var verkligheten och sanningen. Om att atttaktion och allt annat aldrig håller för evigt.

Snälla, kom in i mitt liv igen.