giving up is not the answer, fucking it up is (men först skogen)

 Om 28 dagar, börjar ett nytt liv. Jag behöver nya saker i mitt liv, saker jag vill lära mig. Jag behöver koppla bort så mycket saker som brutit ner mig bit för bit de senaste åren. Måste bort från stadsmiljöer, i alla fall dessa bekanta jag lever nära nu. Alla behov och normer jag sakta men säkert blivit indoktrinerad av samhället att fylla, att känna. Allt jag längtar efter är skogen. Att vara krav. Att bestämma och vara med mig själv. (mitt gips åkte av igår men jag är fortfarande inte riktigt fri att röra mig hur jag vill)
Jag måste bort från all uppkoppling. Måste bort från alla pengar. Alla mellanhänder. All reklam. All status och hieraki. Alla otrygga situationer, alla orättvisor. Avinstallerar app efter app. Klipper band efter band på sociala medier. Slutar sms:a folk som tar energi och inte ger. Fuck you, skyll på vad fan ni vill, ni är inte värda min tid. Jag behöver inte er bekräftelse, jag behöver bekräfta mig själv. Jag är en

Måste vila upp mig, få perspektiv på saker och ting innan jag kommer tillbaks och tar uti med min aktivism igen. Ja, jag avsäger mig all jävla plikt just nu. Jag måste ingenting, jag måste överleva. Men sedan ni. Då ska jag, fulladdad på energi, återuppstånden som en jävla fenix-fågel och  med självförtroende komma tillbaka och röra om så ini helvete.