Ligger hemma hos föräldrarna i min barndomssäng som jag längtat efter i säkert en vecka. Imorgon kommer två goda vänner hit och sover över precis som om vi vore små igen. Jag har haft en fin dag. Skogspromenad med familjens ögonsten - Charlie. Hur underbart det är att en sådan liten pälsboll skänker så mycket glädje. Vi gick över en timma. Men när jag släckt sänglampan hinner ångesten i fatt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!