Jag har massor att skriva om, men allting kommer till mig , när månljuset smyger sig in genom fönstret. När hunden jag har här intill mig (och resten av dagarna numera eftersom jag är hos mina föräldrar och vilar upp mig/blir sjuk) flyttar sig en millimeter varje tiominuter pga värmeslag, fastän att fönstret är öppet och det blåser in svinkall luft. Ja, det är då alla revolutioner, fantastiska låttexter och riff, viktiga och välskrivna blogginlägg eller idéer till bokmanus kommer upp i skallen. Ni tänker: "Men det är väl bara att skriva ner dem för fan?"
Och precis, det skulle jag lätt kunna göra, om jag hade ord för allting jag känner. Faktum är, att jag önskar att jag lättare kunde hitta ord på allting jag känner, upplever och hör. Jag tror att det är det som gör att jag under flera perioder i mitt liv blir deprimerad = för att jag är så dålig på att uttrycka mig oralt.
Jag har vänner som jag kan prata med, faktum, flera stycken men när jag vill tala om något viktigt/vad jag tycker/hur jag vill göra etc så får jag en klassisk jävla tunghäfta, det är jättejobbigt och så har det nog alltid varit. Jag tycker mig inte ta någon större plats .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skriver, alltså existerar du!
jag lägger stor vikt vid dina åsikter och svarar på kommentarer, men lägg ingen tid på att skriva elakheter riktade mot mig eller mina nära, de kommer ändå inte få någon effekt. Kram Lottie!