Stockholm

Min "frisyr" kan liknas med något som alla förortsbrudar i Ryssland hade på nittiotalet, någon slags konstig version utav hockeyfrilla, eller något i den stilen i alla fall. Vi som är för fattiga/tyckerdetärviktigaremedmatpåbordet har sådana frisyrer och jag är uppenbarligen en utav dessa.

Under tre dagars tid har jag farit till huvudstaden med min bästa kompiz, som frivilligt åkt med mig dit bara för att jag ska kunna se mina barndomsidoler Papa Roach på Tyrol. Om du läser detta Silja, tacktacktack igen. Det var så jävla bra och det enda som inte var perfekt var alla dryga brudar som försökte locka till sig bandmedlemarnas uppmärksamhet genom att varannan mening i låtarna, fixa till tuttarna och försöka se sexiga, medan jag själv stod i mitt tre gånger för stora bandtisha full med utkastad tårta och försökte sjunga med i låtarna, som jag tveklöst - kunde allihop.

Så fort jag kom hem till mina närmiljöer igen (är det ens ett ord?) kom ångesten när alla minnen, anknutna till platser jag ser tillbaks och livet blev åter igen ganska jobbigt att leva. Har dock börjat med mina antidepressiva igen, så jag hoppas att de kickar in snart, för annars vet jag inte vad jag gör.


Jag behövde den här lilla semestern även om Stockholm är ett helvete jag mindre än gärna besöker. Men tack som fan.